Stadsbebyggelsen har krupit utåt – i östlig riktning från Fålhagen, över Sala backar och Årsta till dagens nya E4, men gränsen mellan stad och land har hela tiden varit tydlig. Detsamma gäller också i andra väderstreck.
Nu finns förslag om att släppa denna klara avgränsning, genom att tillåta exploatering för olika företags behov också öster om E4. Förslaget är inte okontroversiellt och kan komma att förändras åtskilligt i det arbete med en ny översiktsplan som nu påbörjas. Tills vidare handlar det också om företagsmark och inte om bostäder. Men att ge upp principen om en klar avgränsning blir lätt en symbolhandling som kan leda till fler beslut som går i samma riktning.
Har det någon betydelse om avgränsningen mellan stadsbebyggelse och landsbygd luckras upp? Svaret är ja, även om betydelsen kanske inte ligger i avgränsningen som sådan utan har mer att göra med andra faktorer. Åkermark är en viktig resurs som inte utan vidare bör förvandlas till stadsbygd. En stad som ska fungera som en tät och stimulerande miljö både för människor och näringsliv bör snarare vara tät och koncentrerad än utspridd över ständigt större ytor.
Det finns goda möjligheter att utveckla områden som redan ligger inom eller i nära anslutning till Uppsala stads nuvarande bebyggelseområde. Att bevara en tydlig gräns mellan stad och land blir då snarast en bieffekt av en framsynt planering.
Det betyder inte att allt byggande i kommunen bör ske inom dagens stadskärna eller i andra redan befintliga stadsdelar. Men det finns goda skäl som talar för att snarare bygga i mindre samhällen och orter som redan existerar än att skapa helt nya förorter, allt längre bort.
Uppsala kommer enligt alla prognoser att växa kraftigt fram till 2050 – det år som är satt som slutår för översiktsplanens verkan. Just därför är det viktigt att konsekvenserna av olika beslut så långt möjligt analyseras i förväg.