Storstadsåret. Så skulle nog Uppsalas politiska ledning kalla 2011. Och det har för all del sina poänger. När kommunalrådet Gunnar Hedberg (M) i slutet av året tillkännagav att han träder tillbaka från posten som kommunstyrelsens ordförande och lämnar hetluften, var han märkbart stolt över den resa som kommunen gjort under hans tid i Uppsalapolitiken. Men 2011 skulle lika gärna kunna kallas för växtvärksåret som för storstadsåret.
Hedberg gladdes på sin pressträff åt att Resecentrum äntligen kunde invigas, åt att Uppsala kommun nu har över 200 000 invånare och då - enligt vissa - är en storstad på riktigt. Stockholm, Göteborg och Malmö har blivit Stockholm, Göteborg, Malmö - och Uppsala. Visst nämnde han även då utmaningar som väntar staden framöver. Om Uppsalas invånarantal fortsätter att stiga kommer det att ställa stora krav på bland annat kollektivtrafiken.
Men redan under 2011 började Uppsala växa ur sina kläder, vilket förklarar många av de politiska strider och tvister som präglade året. För det år som med Resecentrum och 200 000 invånare slutade i dur, har även gått i moll.
Både majoritet och opposition har haft svårt att kombinera kraven på fler bostäder och nya trafikleder med det nödvändiga bevarandet av ovärderliga miljöer. Ta Årike Fyris till exempel. Majoriteten har under året drivit på för en trafikförbindelse genom området. Tanken är att trafik ska ledas mellan väg 255 och Dag Hammarskjölds väg över Fyrisån.
Till att börja med krockar planerna med inrättandet av ett naturreservat.
Ännu svårare kommer det att bli att kombinera en bro med förhoppningen om att Årike Fyris ska upptas på Unescos lista över världsarv. Oppositionen motsatte sig omfattningen av förbindelsen, men inte själva bron och alltså inte heller ingreppet i den känsliga miljön. Socialdemokraternas förslag om busstrafik skulle sannolikt kräva stora åtgärder i landskapet.
Samma konflikter gick igen på bostadsområdet, där turerna kring byggandet i Seminarieparken fortsatte. Trots växande protester har Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna inte backat från sin hållning. En sådan stark majoritet borde ha inneburit att bygget redan skulle vara på gång, men ödet ville, åtminstone för stunden, annorlunda.
Till att börja med beslutade kommunstyrelsen att utreda huruvida detaljplanen för området ska antas av byggnadsnämnden eller om frågan ska lyftas tillbaka till kommunfullmäktige. Det borde inte spela någon roll, om det inte vore för att länsstyrelsen i samma veva återigen underkände detaljplanen.
2011 var också året då planerna för lågprisflyg från Ärna sannolikt gick om intet. Uppsala Airport vägrar att kasta in handduken, men när miljödomstolen i april rekommenderade regeringen att inte godkänna civil luftfart från Ärna innebar det sannolikt slutet för en fråga som delat Uppsalaborna i två läger under många år.
Miljöriskerna är vad flygplatsens kritiker hela tiden har skjutit in sig på. Också sannolikheten för att projektet skulle klara sig utan kommunalt stöd har ifrågasatts.
När Resecentrum invigdes var det idel leenden bland de församlade. Samma sak när Gunnar Hedberg meddelade att han lämnar över till Fredrik Ahlstedt. Men bakom alla glada tillrop om storstaden Uppsala, väntar utmaningarna. Med en arbetslöshet lägre än i de flesta orter i landet, de två universiten i ryggen, en gynnsam företagssammansättning och närheten till Stockholm lär det gångna årets utveckling fortsätta 2012. Och 2013. Och 2014. Inte ens en ny global finanskris och stor ekonomisk nedgång lär förhindra detta.
Det ställer dock stora krav på kommunens ledning, krav som den att döma av 2011 ännu inte fullt ut vet hur den ska hantera. Framtiden för Seminarieparken och Årike Fyris förblir oklar. Detsamma gäller för de frågor som dessa områden symboliserar - bostadsbyggandet och trafiken.
Uppsala fick sin 200 000:e invånare 2011. Det råder inget tvivel att kommunen kommer att växa. Frågan är bara vad det är för slags stad som har 250 000 invånare 2031. Om detta borde 2012 års Uppsalapolitik handla.