Regeringen i form av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) vill förbjuda den som kör bil att samtidigt prata i mobiltelefon. Eller rättare sagt: en bestämmelse ska införas i Trafikförordningen om att ”förare inte får ägna sig åt aktiviteter som avleder uppmärksamheten från framförandet av ett fordon i sådan grad att det uppstår risk för trafikolyckor.” Prat i mobiltelefon är bara det mest iögonfallande sättet att fästa sin uppmärksamhet på annat håll än på trafiken. Man bör inte raka sig eller sminka sig heller, konstaterar Catharina Elmsäter-Svärd.
Många är positiva. Men det finns också ett antal negativa reaktioner, några inte fullt genomtänkta. Den som helt enkelt tycker att man som bilförare ska få göra som man vill kan inte ha tänkt efter alls. Man är nämligen inte ensam på vägen. Vill man köra ensam och prata i mobiltelefon på ett ställe där ingen annan kommer förbi så riskerar man bara sitt eget liv – och sin egen bil. Men många har passagerare och de flesta kör på gator och vägar där också andra uppehåller sig.
i det avseendet är mobilpratsförbudet lika lätt att motivera som förbudet att köra alkoholpåverkad. Man är helt enkelt skyldig både medtrafikanter och eventuella passagerare att vara så skärpt som det bara är möjligt om man ska framföra ett fordon i varje tänkbar hastighet över ren krypfart. Då bör bestämmelserna följa med när nya möjligheter till distraktion dyker upp.
Och om den nya punkten i Trafikförordningen formuleras så som infrastrukturministern antyder så spelar det heller ingen roll att mobiltelefoner kanske en dag blir gammalmodiga. Det är ju distraktionen det handlar om, inte själva tekniken.
En mer rimlig invändning är att detta skulle vara ett förbud som är mycket svårt att kontrollera i praktiken. Sker det en olycka kan det vara mycket svårt att leda i bevis att det är just pratet i mobiltelefonen som är orsaken. Ska man verkligen ha bestämmelser vilkas efterlevnad ingen fullt ut kan kontrollera? Och det finns distraktioner som föraren inte kan påverka själv.
Men Trafikförordningen innehåller många allmänna rekommendationer. De flesta brukar accepteras. Men det beror vanligen på att bilförarna lärt sig under sin utbildning att de ska respekteras oavsett om det finns någon kontrollant i närheten eller inte – och på återkommande utbildnings- och informationssatsningar i olika former.
Den internationella erfarenheten visar, enligt Väg- och transportforskningsinstitutet VTI, att enbart förbud mot prat i mobiltelefon när man kör inte har någon märkbar effekt. Rätt väg är nog därför utbildning, klara regler för olika företags yrkesförare och återkommande information. Men det kan inte vara fel att också ha en generell bestämmelse, för att markera det ansvar som varje bilförare har.