Vad händer inom Socialdemokraterna? Det finns all anledning att ställa sig den frågan efter att den interna kritiken mot partiledaren Håkan Juholt nu återigen tagit fart, föranledd av intervjun med honom i Ekot i lördags.
Socialdemokraternas accelererande kris, partiets förändrade position och roll ritar om det politiska landskapet i Sverige på ett sätt som få kunde förutse tills bara för några år sedan. Identiteten som statsbärande parti i tillfällig ”exil” – en självbild som jag tror fanns kvar även under Mona Sahlins korta tid som partiordförande – är i dag ett minne blott.
Socialdemokraterna har blivit ett parti ”som andra”; dessutom, och tragiskt nog, ett parti där de interna stridigheterna utkämpas inför öppen ridå. De svenska Socialdemokraterna har en unik historia. Under 44 obrutna år, 1932–1976, regerade partiet Sverige. Genom sin breda folkrörelseförankring, det nära bandet till fackföreningsrörelsen och partiets förmåga att länge attrahera begåvade personer med visioner och strategisk kapacitet, blev Socialdemokraterna i synnerhet under andra hälften av 1900-talet en självklart ledande politisk kraft.
Det har framgått, att när regeringsmakten förlorades 1976 upplevde en del socialdemokrater det som närapå en ”statskupp”. Valförlusten 30 år senare ägde rum i ett helt annat, mer pluralistiskt politiskt klimat, men likväl tror jag få kunde ana hur förhållandevis snabbt partiets historiska glans och betydelse skulle falna.Det parti som med stolthet hävdat traditionen att partiordföranden sitter länge (trots valförluster) har inom loppet av fyra år haft två partiledare, ingen av dem framgångsrik.
Mona Sahlin var för ”post-modern” och urban för ett parti där kärnväljarna fortfarande har en bruksmentalitet. Håkan Juholt däremot, som uppträder litet just som en brukspatron, saknar politisk fingertoppskänsla, förefaller ha auktoritära tendenser, och begriper sig inte på sitt eget parti- att pengaslarv och olämpligt hanterande av bidrag och förmåner är kardinalsynder inom just socialdemokraterna begriper till och med en utomstående.
1917 splittrades Socialdemokraterna då kommunisterna bröt sig ur och bildade Sveriges Kommunistiska parti (SKP). Risken för att vi kommer att bevittna en ny partisplittring snart hundra år senare ökar märkbart genom det skyttegravskrig som pågår.
Socialdemokraterna är för närvarande ett parti som ägnar sin mesta kraft, inte åt att bedriva politik, utan åt att slåss för sin överlevnad.