Statsministerns siffror
Måhända är det för att återuppliva visionen om det gröna folkhemmet som statsminister Göran Persson ägnar sig så mycket åt återvinning i politiken. Dessvärre handlar det inte om miljöinsatser utan om att återlansera gamla vallöften och gamla politiska metoder.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är intressant att notera hur statsministern formulerar sig när han presenterar detta program. Med reservationen att det rör sig om en "vild gissning" tror Persson att "vi har en god chans" att få ner den öppna arbetslösheten. Samtidigt som han vill ge intryck av att regeringen satsar allt i kampen mot arbetslösheten lyckas statsministern på något sätt framställa det som att utvecklingen står utanför hans kontroll.
Ändå är det ingen slump att statsministern väljer att tala om just den öppna arbetslösheten. Den går att pressa ner genom att använda några extramiljarder ur statsbudgeten till att slussa in människor i olika former av Amsprogram och kunskapslyft. Ams februarisiffror visar hur detta går till. Jämfört med förra året har den öppna arbetslösheten sjunkit med 11 000 personer. Samtidigt har antalet personer i åtgärder ökat med 41 000. Även om statistiken över den öppna arbetslösheten ser bättre ut innebär det att 30 000 människor inte längre har ett "riktigt" jobb att gå till.
Den öppna arbetslösheten är i dag cirka 5,5 procent, en bra bit över det fyraprocentsmål Persson lovade att uppfylla redan för fem år sedan. Vad värre är — den verkliga arbetslösheten är betydligt högre.
Den "totala" arbetslösheten, som räknar in även dem som deltar i något Amsprogram, är 8,5 procent. Men till och med från LO-borgen talas det nu om att arbetslösheten i själva verket är 20—25 procent. En miljon människor är antingen långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade.
Många i de två senare kategorierna har naturligtvis försvunnit från arbetsmarknaden för att de verkligen är så sjuka eller skadade att de inte kan jobba. Men en hel del av dem både kan och vill jobba. De må befinna sig i någon statistisk kolumn som gör att de inte räknas till de arbetslösas skara, men i praktiken är det precis detta som de är.
Om Göran Persson verkligen ville få ner arbetslösheten — den riktiga! — skulle han behöva inrikta politiken på två saker. För det första måste företagande och entreprenörskap uppmuntras, eftersom det är så jobben skapas. För det andra måste skatter och bidrag förändras så att det lönar sig bättre att arbeta jämfört med att inte göra det.
Regeringen verkar i stället vilja gå motsatt väg. Ytterligare skattehöjningar står på agendan. Och det skulle inte förvåna om förslaget att förenkla för småföretagarna dyker upp i valrörelsen, eftersom ännu inget har hänt. Löftet har socialdemokraterna sett till att återanvända varje val det senaste decenniet.