Stimulans - inte hot

LEDARE. Miljöminister Lena Sommestad behagade i går slå näven i bordet. Om bensinbolagen inte snabbt kommer fram till en frivillig uppgörelse om utbyggnad av mackar för förnybara bränslen blir det lagstiftning, hotade hon.

Uppsala2005-02-08 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Möjligen tycker statsrådet Somme­stad att det hänt för lite i fråga om förnybara bränslen på senare år. Det har hon i så fall rätt i. Därmed dock inte sagt att hot skulle vara ett särskilt sympatiskt eller ens verksamt medel för att ändra på detta sakernas tillstånd.
Sakläget är att det pågår förhandlingar i frågan med branschens företrädare, vilka enligt uppgift förs i en "positiv anda". Det vittnar inte om något särskilt utvecklat psykologiskt handlag att hota med lagstiftning ens innan förhandlingarna avslutats — även om det kanske kan ge en eller annan fjäder i hatten hos den del av miljöopinionen som mer präglas av vulgär företagsfientlighet än av saklighet.

Det är ju inte heller så att landet ligger helt öde i fråga om mackar för förnybart bränsle. OK byggde sin första mack för E 85-bränsle i Örnsköldsvik för snart tio år sedan. Det sammanslagna företaget OK Q8 har i dag 77 mackar över hela landet. Problemet är att verksamheten går med förlust — vilket det förstås är lättare för statsrådet än för företaget att bortse ifrån.
Intrycket är onekligen att utvecklingen går långsamt. Det är i och för sig inte onaturligt att den ansvariga ministern tycker att det vore bra om utvecklingen gick snabbare — i synnerhet som det ju börjar bli lite bråttom om det skall gå att få
fram några mer handfasta resultat under loppet av innevarande mandatperiod. Frågan är bara om piskan verkligen är det lämpligaste redskapet för att accelerera utvecklingen — alldeles bortsett från att det kanske inte är så lätt att utforma en rimlig lagstiftning i praktiken.

Det ligger något principiellt osympatiskt i att statsråd i en marknads­ekonomi försöker kommendera och hota fram ett önskat beteende från producenter och konsumenter. Ett sådant beteende uppvisar en lika omisskännlig som nattstånden odör från kvarlevorna av ett planekonomiskt tänkande som verkligen inte behöver reanimeras utan borde få vila i frid.
Men har inte miljöministern rätt när hon säger att det måste till "en satsning på distributionsnätet för att människor skall våga köpa miljöbilar och vara säkra på att kunna tanka dem?" Är vi dömda att i passivitet vänta på marknadskrafterna även när dessa drar benen efter sig.

Naturligtvis inte. Men det är inte piskan vi skall använda för att hjälpa utvecklingen på traven, utan moroten. Centern föreslog i går att det skall inrättas ett stimulansbidrag på 100 000 kronor per mack till de tusen första försäljningsställena som börjar sälja någon form av biobränsle.
Detta och andra förslag bör rimligen kunna bidra till att stimulera och skynda på utvecklingen mot en kraftigt ökad användning av förnybara bränslen. Sedan måste givetvis också de nya miljöbilarna vara konkurrenskraftiga i fråga om pris och prestanda.
Läs mer om