Och så har det förblivit. Utnämningarna av landshövdingar, verkschefer, ambassadörer, styrelseordföranden sker utan någon som helst offentlighet, helt sekret.
Man mer anar än vet att statsministern själv är mycket engagerad i de periodiskt återkommande läggspelen med ämbeten och kandidater — och det vore ägnat att förvåna om inte framtida historieforskning skulle visa att det också är han själv som i slutänden allt som oftast bestämmer.
Facit av verksamheten går förvisso inte att dölja, och den visar att socialdemokrater är kraftigt överrepresenterade bland dem som utnämns — jämte, som ett kuriosum, de centerpartister som under åren 1994—98 gjorde sitt parti till stödparti åt socialdemokraterna.
När nu den borgerliga alliansen ställt sig bakom en mycket öppnare, mycket mer offentlig, utnämningsprocedur visar det sig att det förslaget har en stark folklig appell.
I en artikel på DN Debatt i går, författad av landshövding Björn Eriksson och förre partisekreteraren (s) Lars Stjernkvist, får alliansen rent av en klapp på axeln för sitt förslag.
Kanske är Lars Stjernkvist en första svala som förebådar en framtida omprövning. I så fall kan vi vara säk- ra på att några år i opposition kommer att ge processen välbehövlig stimulans.