Antalet nya jobb blir 107 000 fler i Sverige 2011, den största ökningen någonsin för ett enskilt år. Det är den ena sidan av saken. Den andra sidan är att en stor del av de drygt 300 000 arbetslösa aldrig kommer att komma ifråga för dessa jobb. Den arbetskraftsbrist som redan märks, och som kommer att bli tydligare med kommande års pensionsavgångar, måste lösas med arbetskraftsinvandring.
De som står allra längst från arbetsmarknaden placeras så småningom i jobb- och utvecklingsgarantin och får personlig hjälp för att undersöka alla möjligheter till utbildning eller jobb. I sista hand, efter 450 dagar, inträder den omtalade fas 3 där man erbjuds sysselsättning med aktivitetsstöd. Syftet är att få kontakt med arbetsmarknaden och för närvarande finns drygt 25 000 personer i fas 3.
Det är knappast förvånande att bara ett fåtal går direkt från fas 3 till arbete. Många har inte haft jobb på många år, några har aldrig haft en anställning. Men Socialdemokraterna kallar åtgärden ”regeringens misslyckande” och väljer att, tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, riva upp en åtgärd som ännu inte hunnit utvärderas ordentligt.
Ylva Johansson (S), arbetsmarknadspolitisk talesperson, och Håkan Juholt låter på DN Debatt (9/6) som om de har ett alternativ till fas 3, en trollformel som får den mångårigt arbetslöse att gå in och göra en insats i vården och omsorgen 2012. De slår fast att arbetsmarknadsåtgärder ska hålla hög kvalitet och ”leda till arbete och egen försörjning”. Man kan inte tro att de tillhör ett parti som suttit vid makten i 65 år och bland annat erbjudit alujobb, plusjobb och datortek till arbetslösa.
Fas 3 har helt klart brister, där har förekommit helt meningslösa arbetsuppgifter och att deltagare utnyttjats för gratisarbete. Arbetsförmedlingen har också fått i uppdrag att granska åtgärden och ska återrapportera till regeringen senare i år.
Men att återgå till det gamla S-receptet för arbetsmarknadspolitik är ingen lösning. En generös arbetslöshetsförsäkring och mängder med åtgärder leder bara till en rundgång med passivitet och utanförskap som resultat. Jobb- och utvecklingsgarantin innebär i alla fall en tydlig linje från den första dagen utan jobb. Jobbchanserna minskar successivt under resans gång, vilket knappast är uppmuntrande för den sökande, men ärligt.
Arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringen är färska exempel på att den rödgröna oppositionen i riksdagen tillsammans med Sverigedemokraterna sätter käppar i hjulet för regeringen. Man gör det genom att riva upp delar av reformerna, utan att ta hänsyn till helheten eller att ha egna hållbara förslag.
S står inte så långt från regeringen i de här frågorna som man vill ge intryck av. Men just nu tycks viljan att förstöra vara större än viljan att vara konstruktiv. Det gagnar varken arbetslösa eller sjuka.