Vården får inte gå med vinst. Ingen fråga om svensk sjukvård verkar vara lika viktig för den socialdemokratiska regeringen och dess båda stöttepelare vänsterpartiet och miljöpartiet. Hur vården bedrivs, vilka resultaten är, hur människors hälsa utvecklas - allting är underordnat villkoret att vården inte får drivas av vinstdrivande företag.
Avgående socialminister Lars Engqvist har haft sex år på sig att utveckla och förbättra den svenska vården men resultatet har milt uttryckt blivit magert. Det är inte som förnyare han kommer att bli ihågkommen utan som bakåtsträvare. Ett återkommande inslag i hans politiska gärning är kampen mot den privata vården, i synnerhet den som går med vinst.
Det som framför allt har fått Engqvist att se rött är det privata och vinstdrivande S:t Görans sjukhus i Stockholm. Den förra borgerliga landstingsmajoriteten genomdrev privatiseringen och sjukhuset ägs och drivs numera av företaget Capio.
Skenade kostnaderna? Var personalen missnöjd? Behandlades patienterna slarvigt? Nej, nej och åter nej. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. Fler patienter får vård samtidigt som kostnaderna är lägre. Undersökningar visar att privatanställda i vården är mer nöjda än offentliganställda.
Men ingenting av detta har gjort intryck på Lars Engqvist. Tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet drev de för några år sedan igenom ett tillfälligt förbud mot vinstdrivande akutsjukhus. De sjukhus som redan övergått i privat ägo, till exempel S:t Görans sjukhus, berördes visserligen inte men borgerliga landstingspolitiker som fått väljarnas förtroende att genomdriva ytterligare privatiseringar blev överkörda av riksdagen.
Nu vill regeringen göra stopplagen permanent, vilket gör att Capio inte kan driva sjukhuset vidare när avtalet med landstinget löper ut om två år. I Konkurrensverkets remisssvar är kritiken inte nådig: förslaget är ett ogenomtänkt hafsverk vars konsekvenser lär bli dyrare vård med sämre kvalitet.
Verket skriver bland annat att ett förbud "bör grundas på en samhällsekonomisk analys där fördelar vägs mot nackdelar. En sådan analys redovisas inte". Vidare ställs frågan "varför sjukhusentreprenader skall ha andra regler om företagsvinster än vårdentreprenader som bedrivs vid andra institutioner, lokaler etc. än sjukhus".
Att politiker låter sig styras av principer är i sig inget negativt. Men ideologin får inte göra beslutsfattare blinda för intryck från verkligheten. Det borde vara resultatet av vården som räknas, inte hur den bedrivs eller av vem. Men regeringen föredrar tydligen vårdköer framför vinstdrivande företag. Det är lika talande som tragiskt.