Kritiken mot regeringen för dess hantering av katastrofen i södra Asien är hård. Frustrerade resenärer, oroliga anhöriga och uppretade researrangörer har dömt ut den långsamhet med vilken man först reagerade på rapporterna om verkningarna av flodvågen i Indiska oceanen.
Regeringen skulle ha gjort mycket mer, har det hetat. Den skulle ha sänt ned ambulansplan omgående för att hämta hem skadade och strandsatta svenskar, den skulle omedelbart ha ordnat telefonsluss och den skulle ha sett till att krismottagningar upprättades ute i landet när de drabbade kom hem. Kraven är många.
Det kritikerna inte förefaller ha tänkt närmare på är det svenska statsskickets konstruktion i form av omfattande decentralisering av makten. Inget statsråd och inte ens statsministern kan trycka på en knapp och berordra fram flygplan eller medicinsk personal utan vidare. Sverige har inte ett ministerstyre utan självständiga verk och myndigheter.
Mycket av den organiserade krisberedskapen som finns i landet är också decentraliserad ut till länsstyrelserna och kommunerna. De gick också igång med sin planering för hemtagandet av skadade utan att behöva order från regeringen. Inom resebranschen finns också en betydande kompetens för kris- och katastroflägen och överlag finns det ett rikt mått av i sammanhanget användbara resurser inom den privata sektorn.
Däremot finns det skäl att när tiden är mogen för detta diskutera en mera effektiv organisation av katastrofberedskapen på regeringsnivå.
Statsministern mötte på onsdagen de övriga partiledarna vilket resulterade i en för tillfälligt nödvändig borgfred. Nu är det samarbete och samling som gäller, sa Göran Persson med stöd av de övriga partierna.
Ett parti har dock stuckit ut från den gemensamma hållningen - kristdemokraterna. Partiordföranden Göran Hägglund ställde visserligen upp bakom regeringen men några riksdagsledamöter har på ett uppseendeväckande sätt försökt göra partipolitik av katastrofen.
Mats Odell sa i tv i går att man inte kan sluta upp bakom uppenbar inkompetens, Holger Gustafsson och Chatrine Pålsson skickade ut flera pressmeddelanden - där man särskilt påminde om regeringens partifärg - och ställde det egendomliga kravet att ÖB skulle organisera hemtagningen av svenskarna. I ett av meddelandena hette det till och med att Göran Persson och Laila Freivalds riskerar att få många liv på sitt samvete om de inte reagerar snabbare.
Kristdemokraternas ovärdiga fiskande i grumliga vatten bidrar inte ett uns till att förbättra situationen. Övriga partier bör hålla sig för goda att försöka ta poäng på detta billiga sätt.