Storebror på väg
I dag är risken stor att EU på allvar kallar in Storebror. En omröstning i EU-parlamentet kan innebära ett rejält kliv in i övervakningssamhället. Det är i så fall till stor del Sveriges fel. Och det har väldigt lite med terrorbekämpning att göra.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Förslagets främsta tillskyndare finns i framför allt Storbritannien och Sverige. Efter Londonbombningarna i somras har processen tagit rejäl fart under förevändningen att krafttag krävs för att bekämpa terrorismen. I Sverige är det socialdemokraterna tillsammans med folkpartiet och kristdemokraterna som driver på processen.
Att samhället måste skydda sig mot terrorister är självklart. Likaså att detta ibland kräver inskränkningar i den personliga integriteten. Det är givetvis en svår konst att hitta rätt balans mellan vågskålarna. Men Sverige och Thomas Bodström har tydligen bestämt sig för att sluta balansera och i stället satt ner en tydlig fot i övervakningssamhället.
EU:s beslutsprocess är komplicerad. Beslut ska fattas både av ministerrådet och EU-parlamentet. Kortfattat har ställningen hittills sett ut så att rådet vill ha mer övervakning, medan parlamentet vill bromsa. På den svenska bänken har något så ovanligt hänt som ett samarbete mellan moderaterna och vänsterpartiet, i syfte att stoppa övervakningsivrarna.
Men häromdagen träffades en "kompromiss" mellan rådet och parlamentet. Den innebar att gruppledarna för de två största partigrupperna, den konservativa och den socialdemokratiska, i allt väsentligt gick på rådets storebrorslinje. Därmed gick man över huvudet på ledamöterna i utskottet för mänskliga rättigheter. I normala fall är det där som den här typen av frågor behandlas.
Det heter att så här omfattande inskränkningar av integriteten behövs för att bekämpa terrorism. Men ser man till vilka brott som omfattas av lagen hittar man fildelning, olika typer av it-brott, korruption, piratkopiering, hjälp till olovlig vistelse i ett EU-land m m. För justitieministrar kanske detta enbart är olika sidor av samma mynt, men för vanliga medborgare borde det vara lätt att se skillnad på en terrorist som vill orsaka död och förgörelse och en tonårstjej som laddar ner senaste Britney Spears-låten på pappas dator eller en präst som gömmer flyktingar.
Hur omröstningen i parlamentet slutar är osäkert in i det sista. Olika grupper som — med rätta — känner sig överkörda arbetar för att stoppa eller åtminstone mildra förslaget. Man får hoppas att de lyckas. Och att Sveriges tre övervakningspartier sedan tar sitt förnuft till fånga.