Stötande i 800 år
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är, märk väl, inga islamofoba nidbilder som läromedelsförlaget låtit publicera i sin religionsbok för mellanstadiet: Abd al Haqq Kielan, ordförande i Svenska islamiska samfundet, finner det också trösterikt att bilderna inte är fördomsfulla eller nedsvärtande.
Å andra sidan kallar han det "plågsamt" att bilder på profeten Muhammed finns kvar i undervisningen. Han tycker inte att ansvariga för svenska läroböcker visar hänsyn.
Karikatyrstriden kan därmed sägas vara tillbaka till ruta ett. Bakgrunden till Jyllands-Postens publicering av tolv karikatyrer var nämligen att ett danskt barnboksförlag inte lyckats hitta någon tecknare som vågade illustrera Muhammed. Tecknarna var helt enkelt rädda för konsekvenserna.
Libers religionsbok trycktes för tretton år sedan, men först nu uppges bilderna vara plågsamma för Sveriges muslimer. I så fall torde de ha varit plågsamma i sisådär 800 år.
Den ena illustrationen i Libers lärobok kommer nämligen från en persisk handskrift från 1300-talet. Den andra är hämtad från en irakisk handskrift från 1200-talet. I båda finns profeten Muhammed avbildad.
Vad ska Abd al Haqq Kielan nu ta sig till med alla gamla muslimska handskrifter?
Läroboksindragningen är ett nytt sidospår i en infekterad härva som, om man lyckas nysta ut den, handlar om politik lika mycket som om religion. Är det då rädsla eller hänsyn som får Liber att agera hals över huvud trots att ingen klagat under de tretton år som boken använts?
Avbildningsförbudet är, som de gamla handskrifterna visar, inte absolut och liknande bilder kan hittas i många högst seriösa historiska och konsthistoriska verk där islamisk konst återges. Vanligen döljs Profetens ansikte på sådana bilder av en tunn slöja. Nygjorda teckningar av Muhammed med ansiktet skymt finns också i svenska barnböcker och har aldrig väckt något uppseende.
Varför ska Jyllands-Postens bilder blandas samman med andra bilder som ingen någonsin reagerat mot?