Gårdagens moderata pressträff i Visby gjorde ingenting för att förändra den bilden. Ämnet för dagen var vägen till den tänkta moderata valsegern 2014. Partiet har, enligt Kent Persson, ställt sig frågan: ”Vart (sic!) vill vi befinna oss?”. Svaret är i ytterligare en majoritetsregering med de andra alllianspartierna. Målet ska, om man får tro Persson och Schlingmann, nås med lokal politik, förnyelse och samhällskritik, och ett tydligt jobbfokus. Idel gamla bekantskaper från valrörelserna 2006 och 2010 således.
Det intressanta med pressträffen var egentligen inte vad som presenterades (tomt på innehåll var bara förnamnet), utan snarare hur det skedde. Formellt var det en delad pressträff, men i praktiken var det en Schlingmannsk enmansshow. Kent Perssons roll, så chef till chefsstrategen han är, inskränktes till att inleda övningen med några innantillästa utfästelser om förnyelse av förnyelsen, lyssnande och sökandet efter samhällsproblem.
Därefter var det dags för Schlingmann att lägga ut texten om hur det som var Sveriges nya, blev det enda, nu ska bli det moderna arbetarpartiet. Valrörelsen ska handla om hur nya jobb har skapats och kan skapas. Trösklarna in på arbetsmarknaden ska sänkas och företagandet premieras, hette det.
Tanken verkar vara att kontrastera alliansens reformer mot oppositionens avvikande linje. Var för sig är halverad restaurangmoms, sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar, och rut- och rot-avdragen små reformer. Men tillsammans gör de stor skillnad för sysselsättningen, anser Schlingmann. Och det är detta som de rödgröna partierna i varierande grad vill avskaffa.
Schlingmanns resonemang har sina poänger, men paketering är som tur är inte allt. Aldrig så vackra ord är bortslösade så länge det saknas ett innehåll. Det går kanske att vinna ett val genom att hänvisa till flera år gamla reformer om motståndaren befinner sig i ett politiskt och organisatoriskt kaos. Men Socialdemokraternas partiledare är inte längre en stukad Mona Sahlin eller en oberäknelig Håkan Juholt.
Stefan Löfven kommer att gå till val med ett politiskt program och en stor dos förtroende i ryggen. Om Fredrik Reinfeldt vill ge honom en match räcker varken moderna moderater eller partisekreterare som minsann är chefer. Då behövs idéer och visioner.