Strategi värd att pröva
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
@3a Text:Det handlar om Ismail Haniya, Hamasledare och nominerad till pale-stiniernas premiärminister. I en intervju i Washington Post talar han om "fred i etapper" med Israel.
Han försäkrade att "vi har inga fientliga känslor mot judar. Vi vill inte kasta dem i havet. Allt vi eftersträvar är att få vårt land tillbaka, inte att skada någon."
I intervjun sade han också att om Israel ger det palestinska folket en stat och alla rättigheter tillbaka, "då är vi redo att erkänna dem".
Så brukar det, milt uttryckt, inte låta från Hamas, som står bakom många blodiga terrordåd i Israel, i allmänhet ackompanjerade av en bloddrypande retorik på temat om Israels utplåning.
Att de första israeliska kommentarerna till Haniyas uttalande andas stark skepsis är högst förståeligt och i sak ingalunda obefogat.
När sedan Haniya dessutom i sina kommentarer till Washington Post-intervjun dels förnekar att det ens skulle ha talats om erkännande av Israel och dels hävdar att "fred i etapper" inte är något annat än en långsiktig vapenvila ger han dessutom vatten på kvarnen åt skeptikerna.
Ändå vore det fel att utan vidare avfärda Haniyas uttalande, som också i dess utspädda form innebär ett, om än litet, steg i positiv riktning.
Hamas som organisation befinner sig i ett ytterst omvälvande skede av sin utveckling. Man var en renodlad terroristorganisation. Man vann majoriteten av palestiniernas röster i valet nyligen och står nu inför den tvingande nödvändigheten att snabbt
transformera sig till en politisk organisation med förmåga att bära regeringsansvaret.
Det går inte att samtidigt vara ett regeringsbärande politiskt parti och en terroristorganisation. Och ju snabbare Hamas inser det, desto mindre blir i första hand palestinienas lidanden under de kommande åren. Omvärldens tryck på Hamas att erkänna Israel och mönstra ut terrorismen som kampmedel och arbetsmetod är med rätta starkt.
I den principfrågan finns det ingen prutmån. Men när det gäller frågan om hur Hamas rent konkret skall manövrera sig bort från gamla åsikter och attityder borde det finnas utrymme för en viss pragmatism.
Det är bättre att Hamas ledning får möjlighet att steg för steg skapa legitimitet och stöd inom organisationen för en skalömsning från terroristorganisation till politiskt parti än att man bara, hårt pressad utifrån, burdust trycker på sin vilja uppifrån.
Sedan rätt länge visar opinionsmätningarna att en majoritet av palestinierna är krigströtta. Det tyder på att det var något annat än Hamas terroriststämpel som lockade lejonparten av de palestinska väljarna — och de två faktorer som oftast brukar nämnas är att organisationen, till skillnad från PLO, inte är korrumperad och att den bedriver en omfattande social verksamhet.
En strategi där Hamas ges rimligt utrymme att steg för steg växa in i rollen av ett politiskt parti förefaller väl värd att pröva.