Regeringens motståndare ägnar sig åt "propaganda", moderatledaren är "opportunistisk", talet om behovet av maktväxling i Rosenbad är att inte respektera utfallet i demokratiska val - det är ingen hejd på ondskan hos borgerligheten, om man får tro samordningsministern.
Den välvillige skulle kunna tolka Nuders attack som ett humoristiskt exempel på hur socialdemokraterna slår knut på sig själva för att svartmåla motståndarna. Redan den första drapan mot moderatledaren går ut på att "den som är statsminister måste vara konsekvent och våga stå för sin politik". Från sin position som statsminister Göran Perssons närmaste man borde väl Nuder ha förstått att ett sådant uttalande bara slår tillbaka på honom själv.
Vi påminner i all enkelhet om hur Persson först sa nej till euron för att sedan säga ja. Vi påminner om hur ordet tillväxt förra hösten plötsligt dök upp som socialdemokraternas ledord nummer ett, för att lika snabbt försvinna efter vårens "tillväxtkongress" som mest handlade om olika typer av förmåner och trygghetssystem. Bara för att ta två exempel.
Om borgerligheten menade allvar med behovet av maktskifte borde de även kräva maktskifte på de liberala och andra borgerliga ledarsidorna, hävdar så Nuder. På ett plan är det naturligtvis både smickrande och skrattretande att Nuder jämför regeringsinnehavet med makten över en tidnings ledarsida. Men skrattet fastnar lätt i halsen när man inser att en ledande regeringsföreträdare uttrycker sig så nonchalant om en fråga som regleras i den grundlagsfästa tryckfrihetsförordningen.
Nuders angrepp, uppbackat av finansminister Bosse Ringholms uttalande om borgerlighetens "clownerier" och infrastrukturminister Ulrica Messings tal om "den borgerliga soppan" (SvD 29/8), kan inte tolkas på annat sätt än att socialdemokraterna känner sig hotade.
I själva sakfrågan, om maktväxling har ett egenvärde, kan man i all enkelhet anföra att ett av statsvetenskapens kriterier för att en ny demokrati ska kunna kallas stabil är att det har skett en fredlig växling vid makten. Att socialdemokraterna haft makten i 65 av de senaste 72 åren borde i det perspektivet mana till eftertanke.