Dessutom finns bibliotek och kulturprogram, idrott, dans, spex, orkestrar, körer. Man deltar liksom studentkårerna med stor ambition i universitetets mottagning av nya och äldre studenter och bidrar i hög grad till Uppsalas rykte som en livfull studentstad.
GÖR TANKEEXPERIMENTET att 40 000 studenter skulle finnas i Uppsala utan tillgång till nationslokalerna för fest och vardagsumgänge. Den billiga ölen skulle nog hitta dit ändå men under andra premisser, och troligen innebära mycket mera stök för andra kommuninvånare.
@3a Text:Låt mig påminna om att studenter och universitet är en i hög grad levande och central del av Uppsala. Det medför ofrånkomligen kostnader för infrastrukturen, men tänk över alternativet!
Kår- och nationsobligatoriet är nu åter under debatt i riksdagen och principfrågan om föreningsfrihet tas som utgångspunkt. Visst har studenterna precis som alla andra föreningsfrihet. Det finns ett stort antal föreningar med olika inriktning som studenter har grundat och är medlemmar i. Ingen får heller tvingas att vara med i en förening som representerar en viss åskådning. Men varför ska man då vara tvångsansluten till en studentkår?
Svaret är att studentkåren inte är en renodlad facklig förening eller en intresseförening. En student har en dubbel ställning: man är underkastad universitetets myndighetsutövning och man är "kund" i förhållande till den undervisning som erbjuds, samtidigt som man som student deltar i styrandet av universitetet.
ETT UNIVERSITET består av studenterna och deras lärare enligt en klassisk modell. På alla nivåer av organisationen finns studenter i dag med som beslutsfattare. Studentkårernas organ utser dessa beslutsfattare på eget ansvar. Det är just den offentligrättsliga anknytningen till universitetet, som motiverar att alla studenter skall vara med i kåren.
Jag för min del vill inte ha ett universitet där studenterna ses som enbart kunder eller som arbetstagare.
DEN MODERNA varianten av Bolognauniversitetet är mer tilltalande. Det är den vi håller på att utveckla vidare i dag med studenterna som medarbetare och delaktiga i universitetets liv. I det ljuset är kårobligatoriet inte bara praktiskt utan också principiellt värt att försvara.
Kårer och nationer fungerar väl i samarbete med universitetet i dag. Problem finns men vi har tillsammans goda förutsättningar att lösa dem.
Lena Marcusson
prorektor vid Uppsala universitet, professor i förvaltningsrätt
prorektor vid Uppsala universitet, professor i förvaltningsrätt