Stympningen av flickor
LEDARE: "En kvinnas fertilitet värderas mycket högt i flera av de områden där kvinnlig omskärelse praktiseras och de nya rönen kan därför bli ett särskilt värdefullt argument "
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att omskärelse medför stora risker för kvinnors hälsa är känt sedan länge. Många flickor dör i infektioner till följd av ingreppet eller plågas av kroniska smärtor livet ut. Men en kvinnas fertilitet värderas mycket högt i flera av de områden där kvinnlig omskärelse praktiseras och de nya rönen kan därför bli ett särskilt värdefullt argument i arbetet mot stympningen.
Könsstympning är i stora delar av världen ett av de mest brutala uttrycken för kvinnors underordnade ställning. Stympningen ses som ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet i samhällen där de ännu betraktas som bärare av mäns heder. Genom att på kirurgisk väg ta ifrån en kvinna möjligheten till sexuell njutning kan hon tämjas till att bli en trogen maka och en god mor, och ofta är det mödrar som låter omskära sina småflickor. I allmänhet gör de det av rädsla för att deras döttrar annars kommer att bli utstötta, eller inte kommer gå att gifta bort. 135 miljoner flickor och kvinnor världen över tros ha genomgått omskärelse, vilket innebär att könsstympning utgör ett av de största globala hoten mot kvinnors hälsa.
Det är framför allt i stora delar av Afrika som stympningen praktiseras. Men den förekommer också i delar av Mellanöstern och dessutom bland vissa invandrargrupper i väst. Den studie som genomfördes i Sudan visar att risken för infertilitet ökar med ingreppets omfattning och att risken är störst vid så kallad infibulation, eller faraonisk omskärelse. Det är den mest omfattande formen av stympning, som praktiseras ännu i bland annat Somalia och Sudan och som innebär att man skär bort inre och yttre blygdläppar och klitoris innan flickan sys ihop. Endast ett litet hål lämnas kvar och kvinnan spricker i allmänhet upp vid första samlaget. Det är inte ovanligt att hon därefter sys ihop igen.
I Sverige är könsstympning förbjuden sedan 1982 och sedan 1999 också om flickan skickas utomlands för att genomgå ingreppet. Hittills har ingen dömts för brottet, men i Sverige finns stora invandrargrupper från länder där könsstympning praktiseras och det finns skäl att tro att flickor omskärs också här.
Men kampen mot kvinnlig omskärelse kan inte enbart föras på juridisk väg. Den kinesiska traditionen att binda flickors fötter är en lärorik parallell. Liljefötterna försvann nästan helt inom loppet av en generation — när allt fler mödrar lät bli att binda sina döttrars fötter behövde man plötsligt inte längre oroa sig för att dottern skulle bli utstött eller betraktas som oattraktiv om man lät hennes fötter utvecklas normalt. Kvinnor kunde med ens bespara sina döttrar det lidande de själva
hade fått utstå. På samma vis måste kvinnor övertygas om att deras döttrar inte kommer fara illa av att inte vara könsstympade. Om kvinnor görs medvetna om sambandet mellan omskärelse och infertilitet kan det mycket väl innebära att fler vågar låta bli att stympa sina barn.