Striderna i Darfur ökar trots helgens fredsavtal mellan Sudans regering och SPLA-gerillan. Ungefär så beskrivs de senaste dagarnas utveckling i landet i många nyhetstelegram.
En riktigare beskrivning vore att säga att striderna ökar som en följd av fredsavtalet. Konflikten i södra Sudan och konflikten i Darfur är inte samma sak. Kriget i södra Sudan har pågått mer eller mindre oavbrutet i decennier medan konflikten i Darfur har blossat upp nyligen. Medan invånarna i södra Sudan är kristna och animister som inte vill underkasta sig påbud från den islamistiska regimen i Khartoum finns ingen religiös komponent i Darfurkonflikten.
Men ännu viktigare är i dag frågan vem som kontrollerar de stora naturresurser som finns i södra Sudan. Det fredsavtal som skrevs under i helgen har förberetts sedan 2002 och är till stor del just ett avtal om fördelningen av landets rikedomar. Fredsprocessen i söder har därför utlöst oro i andra delar av Sudan och i synnerhet i Darfur där det redan tidigare funnits en känsla av distans till centralregeringen.
För att förhindra ännu ett regionalt uppror valde regimen i Khartoum därför under förra året att släppa lös en veritabel terrorkampanj mot civilbefolkningen i Darfur. Övergreppen beskrivs i dag allmänt som ett folkmord, men har också inneburit att lokala gerillarörelser ökat sin aktivitet - just det som regimen ville förhindra genom att skrämma befolkningen till lydnad.
Det är alltså bara logiskt att striderna i Darfur ökar i intensitet när fredsavtalet för södra Sudan nu är färdigförhandlat och underskrivet. Regimen i Khartoum tror sig i skydd av avtalet kunna fortsätta sin terrorkampanj för att återta den fulla kontrollen över regionen. Gerillarörelserna anser sig samtidigt genom fredsavtalet ha fått bekräftelse på att bara militära framgångar kan leda till det man önskar - någon form av autonomi och en roll i fördelningen av landets rikedomar.
FN-chefen Kofi Annan uppmanade i våras regimen i Khartoum att låta fredsavtalet i söder bli ett mönster för en politisk lösning också av konflikten i Darfur. Men intresset för detta är sannolikt begränsat.
Avtalet om de södra provinsernas framtid öppnar för långtgående autonomi och kanske full självständighet om några år. Ett liknande avtal för Darfur kan leda till att Sudan antingen omvandlas till en lös federation eller faller sönder i mindre delar. Få regeringar brukar frivilligt gå med på avtal som kan få sådana konsekvenser. Utan ett kraftfullt engagemang utifrån lär tragedin i Darfur fortsätta.