Två vitt skilda ledarskapskulturer möts i dag i Vita huset i Washington. President Barack Obama har i sitt omtalade, kortfattade brev kallat till sig BP:s svenske ordförande Carl-Henric Svanberg för att diskutera oljekatastrofen utanför USA:s södra kust.
Obama representerar det amerikanska chief in command, en ledare som syns och (till synes) tar ansvar. Det viktiga är inte vad han säger, och han bör akta sig för vidlyftiga löften, utan att han inger trygghet. ”Vi har fått ett problem och det kommer att tas om hand, det ska jag se till”, är budskapet.
Svanberg är en representant för det lyssnande ledarskapet. Som nytillträdd chef för Ericsson gjorde han sig känd som den som gärna tog en sväng förbi fikarummet om morgnarna. Han klarade sig även bra internationellt så länge telekomindustrin gick bra. Bilden av den leende vd:n och hans stigande kurvor är starkt inpräntad hos läsare av svensk affärspress.
Men när det gick sämre för telefonerna fick också Svanberg problem. Orden låg fel i hans mun när han skulle förklara varför si eller så många tusen var tvungna att gå från sina jobb. Han fann för gott att dra sig tillbaka innan det utvecklade sig till en riktig förtroendekris på företaget.
Dra sig tillbaka är dock fel uttryck. En styrelseordförande i ett engelskt eller amerikanskt bolag förväntas vara ansiktet utåt på ett helt annat sätt än i Sverige. BP är dessutom ett av världens största och mest kända företag.
Carl-Henric Svanberg har nu drabbats av en motgång som är tusenfalt större än minskad försäljning av mobiltelefoner. Miljontals påverkas direkt, hela världen indirekt, av en oljekatastrof vars omfattning väntar på att klarläggas helt. Sedan explosionen 20 april, då oljeläckaget startade, har BP:s aktiekurs nästan halverats.
Och Svanberg väljer alltså att vara tyst. Kanske för att han känner att han måste ge besked om han säger något. Och det går ju inte så länge inte olyckan har utretts ordentligt. Det går inte så länge hans styrelse inte har en grund att fatta beslut på, om ersättningar och om ansvar.
Motpolen Obama jämförde på tisdagen olyckan med terrorattentatet 11 september 2001. Syftet är att varje fiskare i Louisiana, varje drabbad, ska känna sig sedd, känna att de har någon som företräder dem. Hur det sedan blir i slutändan är en senare fråga, ett juridiskt spörsmål som det kan ta år att utreda.
Ordförande Svanberg kunde ha, och borde ha, inlett en dialog med USA:s regering redan i april. Nu kommer han till Vita huset i kraftigt underläge och får i mångt och mycket acceptera de villkor som ställs upp. Han längtar nog tillbaka till försäljningskurvorna, och kanske är han snart där igen.