För andra gången inom loppet av en dryg månad går Grekland i dag till val. Efter det förra valet lyckades inget av de större partierna bilda regering. En bidragande orsak till detta var de kraftigt förändrade styrkeförhållandena i parlamentet: de traditionella regeringspartierna, socialdemokratiska Pasok och konservativa Ny Demokrati, gick kraftigt bakåt samtidigt som vänsteralliansen Syriza gick framåt.
Opinionsundersökningar får inte publiceras de två sista veckorna före valdagen, så utgången är oviss. Men inofficiella mätningar sägs visa att Ny Demokrati och Syriza kommer att stärka sina ställningar.
Grekland behöver förstås en fungerande regering, om den sedan leds av Ny Demokrati eller Syriza, förändrar varken landets utmaningar eller folkets umbäranden. Oavsett om man gör allt för att behålla euron och försöker följa det tuffa låneavtalet eller om man, tvingad eller av fri vilja, lämnar den gemensamma valutan väntar flera år av hårda tider.
Så länge som ekonomin fortsätter att krympa krävs drakoniska besparingsprogram för att komma åt budgetunderskottet. Effekterna av dessa blir sannolikt ytterligare ekonomisk nedgång och förnyade krav på åtstramningar. Det är svårt att se när den negativa spiralen ska upphöra.
Det andra alternativet, att strunta i besparingskraven och kräva en omförhandling av villkoren för nödlånen får minst lika stora, om inte större, konsekvenser. Lånevillkoren kommer inte att förändras, och utan nya lån är det tomt i statskassan redan juli. Följden skulle bli inställda betalningar, ett Grekland bannlyst från den internationella kreditmarknaden och ett utträde ur valutaunionen. En återinförd drachma skulle omedelbart försvagas mot euron och minska vanliga grekers köpkraft. Samtidigt skulle inflationen urholka invånarnas besparingar.
Mycket talar ändå för det senare alternativet, helt enkelt eftersom planen för hur Grekland med besparingar och nödlån ska återhämta sig helt enkelt inte är genomförbar. Det är inte så mycket en fråga om politik, som om matematik. I alla fall så länge inte ytterligare skulder avskrivs och räntor och avbetalningsplaner justeras.
Sverige kommer sannolikt att klara ett grekiskt euroutträde relativt väl. Men det är på plats med ödmjukhet och medmänsklighet. Det är inte de grekiska hushållen som har belånat sin stat upp och över taknocken, men det är de som drabbas. De har en lång period av umbäranden framför sig. Då är det inte läge att peka finger och kalla dem för lata.