Efter en dryg månad ute bland njugga politiska journalister, som krävt besked om än det ena än det andra, var Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt på 1 maj tillbaka där han uppenbarligen trivs som allra bäst – bland arbetarrörelsens gräsrötter.
Men även de mest partitrogna börjar nu kräva besked från sin nya ledning. Det duger inte att bara göra sig lustig på regeringens bekostnad, att frammana bilder av ett kommande socialdemokratiskt rike med värme och gemenskap, där man håller paraplyet över den som står i regnet, och att då och då väsa ”soci-al demo-kra-ti”. Bilderna måste snart fyllas med ett innehåll för att inte slå tillbaka mot Juholt själv.
Till Falun och Borlänge hade han således med sig besked om fortbildning för vårdanställda och om satsningar på den kommunala musikskolan. Men ingenting om jobbsatsningar eller den ekonomiska politiken. Musiksatsningar i all ära, men om inte föräldrarna har ett jobb att gå till blir det lätt falska toner från instrumenten.
Håkan Juholt tog åter upp de fyra löften från kongressen som tillsammans utgör hans politiska målsättning: att avskaffa barnfattigdomen, att se över avregleringarna av järnväg och eldistribution, att skapa ett begripligt skattesystem för tillväxt och välfärd samt ett hållbart pensionssytem, man ska kunna leva på sin pension.
Det är knappast något politiskt parti som motsätter sig dessa mål. Den stora frågan är hur det ska gå till? Om Juholt och hans närmaste kommer fram med en trollformel kan den granskas av andra och kanske leda till en bred politisk överenskommelse. I Juholts retorik finns lösningen redan där, men för den nya oerfarna partiledningen kan den vara långt borta.
Trassligt värre för Faluborna blev det när Juholt drog fram ytterligare fyra punkter ur rockärmen, denna gång från VU och partistyrelsen. Nu fick man veta att han avser att sjösätta en ”kunskapsbaserad ekonomi” i Sverige. Innehållet i detta stycke fick nog Folkpartiets Jan Björklund att le en aning.
Vi ska nämligen investera i kunskap för framtida tillväxt. Lärarrollen är central och det ska bli mer attraktivt att vara lärare. Kraven i skolan ska höjas och valfriheten bestå. Det är inte aktuellt med något vinstförbud för friskolor, men kunskap ska sättas före vinstintressen. Just som det var sagt.
Ordlistan med Juholtska uttryck som (ännu) saknar innehåll börjar att bli lång. Innanförskap, social investeringspolitik och värdeburen tillväxt låter var för sig som att bidrag ska höjas och att den offentliga sektorn ska tillåtas svälla. Men hur detta ska betalas är höljt i dunkel. Signalerna hittills har varit ”inga avsevärda skattehöjningar”. Pressen bara ökar på dem som ska ta fram konkreta politiska förslag, och på Leif Pagrotsky som ska utreda skattesystemet.
Efter den långa och diffusa utläggningen i mitten av första majtalet återvände Juholt till sin paradgren och lockade till skratt från de frusna demonstranterna. Vi fick veta att pingvinerna minsann är bättre på att bygga samhällen än Fredrik Reinfeldt. Det är både enklare och roligare att prata om motståndaren än om den egna politiken.