Svårtolkade inkomstklyftor
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Samma SCB-statistik visar emellertid också att alla hushållsgrupper har fått ökade inkomster under samma tidsperiod. Det är beklagligt att en utveckling som i grunden är entydigt positiv â?? ökade inkomster för alla â?? främst beskrivs i negativa ordalag. Ökad spridning av människors årsinkomster behöver inte vara något negativt, i synnerhet inte om man beaktar vad det är som orsakar att spridningen ökar.
UNDER 90-TALET ökade klyftorna till stor del beroende på att många hushåll kunde dra nytta av stigande aktiekurser. Men aktiekurser kan både stiga och falla, och det vore olyckligt om styrande politiker använde kursuppgången som argument för att skärpa aktiebeskattningen eller i allmänhet göra skattesystemet mera progressivt. Den senaste tidens fallande kurser har förmodligen jämnat ut förmögenhetsfördelningen i Sverige mer än vad förmögenhetsskatten någonsin gjort.
Det är en vansklig övning att på basis av statistik över människors årsinkomster sluta sig till att klyftorna i Sverige är oacceptabelt stora. Människors årsinkomster varierar, både över livscykeln och under karriären. Den som arbetar mindre för att i stället studera, genererar en låg inkomst i statistiken â?? men en investering i ökad utbildning betalar sig oftast i form av högre inkomst i framtiden.
Så länge alla människor ges goda möjligheter att utbilda sig, är det knappast något problem att utbildning också lönar sig i form av lite högre löner. I själva verket vinner hela samhället på att utbildningsnivån höjs.
ETT LIKNANDE resonemang kan tillämpas på aktiemarknaden: när aktiesparande var något som endast förunnades människor med ett stort kapital att placera, var det enklare att hävda orättvisan i att de redan rika blev ännu rikare. I dag finns det knappast någon undre gräns för hur litet sparkapital som kan investeras i aktier, och andelen aktieägare i befolkningen har ökat kraftigt.
Den som ställer upp med riskkapital måste självfallet tillåtas tjäna pengar om investeringen slår väl ut. Samtidigt har många fått erfara att det som ett år är en betydande förmögenhet, redan året därpå kan förvandlas till ett mycket blygsamt sparkapital.
Slutsatsen blir att det är väldigt svårt att med hjälp av ögonblicksstatistik ge en rättvisande bild av inkomst- och förmögenhetsfördelningen i samhället.
Inte minst av detta skäl vore det önskvärt om politiken i större utsträckning inriktades på valfrihet och på människors möjligheter att påverka sin egen situation. Det är varken rättvist eller rimligt att taxerade årsinkomster varje år ska vara så jämnt fördelade som möjligt.