Sveket mot kommande generationer
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
del att kulturministern även är utbildningsminister, men det beror i så fall på att ministern tydligt har visat på vilken gård han tycker det är roligast att leka.
Mycket optimistisk om utvecklingen är han i alla fall. Frågan det handlar om är lärarutbildningens framtid och när Leif Pagrotsky säger sig vara optimistisk bör han närmast klassas som en utrotningshotad art. Den som tar en titt på situationen på landets utbildningsväsende i allmänhet och lärarutbildningarna i synnerhet lär nämligen knappast drabbas av något som liknar optimism.
För att ta några enkla och vid det här laget tämligen välkända fakta: Efter nio år i grundskolan kan var tionde elev inte läsa, skriva eller räkna ordentligt och är därför inte behörig att läsa på gymnasiet. Var fjärde elev är underkänd i minst ett ämne. Elever i årskurs åtta är i genomsnitt lika bra på matte som de var i årskurs sju för tio år sedan — en rejäl försämring på oerhört kort tid. I en värld där kunskaper och utbildning blir allt viktigare lär sig alltså svenska elever mindre i skolan. Detta påverkar naturligtvis — för lång tid framöver — individens möjligheter att få jobb och hitta sin plats i livet. Ytterligare en effekt är att Sveriges möjligheter att hävda sig i den globala konkurrensen försämras. Internationella jämförelser av kunskaper visar att svenska elever tappar mark.
Så långt eleverna. Hur är det då med lärarna? Forskningsprojektet Lärom, som bland annat undersöker kvaliteten på lärarutbildningen i Uppsala och som presenterade en rapport tidigare i veckan, ger svaret. På tio år har lärarstudenternas gymnasiebetyg sjunkit. Kraftigt. Resultaten på högskoleprovet och språkkunskaperna likaså.
Berättelsen om hur fyra blivande geografilärare inte begriper innehållet i den engelskspråkiga kursboken är belysande. För att hjälpa studenterna att klara tentan fick de till slut en svenskspråkig geografibok för årskurs nio-elever av läraren. Så illa ställt kan det alltså vara.
Vad värre är — det räckte för att klara tentan!
Ändå är Leif Pagrotsky "mycket optimistisk om utvecklingen".
För ett par år sedan visade Högskoleverkets chef Sigbritt Francke att en tredjedel av lärarutbildningen kunde skäras bort om studenterna bara läste i samma takt som studenter på andra utbildningar. För två år sedan rapporterade Lärarnas Riksförbund att var tredje lärarstudent i Uppsala inte fick göra praktik inom sitt ämnesområde. Den utvärdering av lärarutbildningarna som Högskoleverket presenterade i våras innebar en rejäl sågning. Verket visade att studenter kunde ta examen utan att ha lärt sig hur man utformar prov och sätter betyg. Debatten som följde blev så infekterad att företrädare för landets högskolor valde att använda en kvarts miljon kronor av skattebetalarnas pengar för ett försvarstal på annonsplats i Dagens Nyheter.
Färre och färre ser lärarutbildningen som ett förstahandsval. Det som tidigare var ett högstatusyrke håller på att förvandlas till något för dem som inte lyckades uppfylla sina egentliga drömmar. Att landets utbildningsminister inte förstår allvaret i denna förändring är obegripligt. Det är ju dagens lärarstudenter som ska lära upp elever de kommande tio, tjugo och trettio åren.
Efter Högskoleverkets sågning visade Leif Pagrotsky "handlingskraft" genom att låta lärarutbildningarna "se över" bland annat kursplaner. Det skedde den 16 mars. Exakt två veckor senare, när mediernas strålkastarljus hade slocknat, meddelade ministern att regeringen och lärosätena var överens om lärarutbildningens framtid.
Landets lärarutbildningar håller inte måttet. Landets elever tillgodogör sig inte tillräckligt med kunskaper. Landets utbildningsminister kommenterar läget med att han är "mycket optimistisk om utvecklingen".
Man undrar hur det ska se ut för att han ska bli bekymrad.