Svensk journalist frigiven i Eritrea
Efter att ha suttit över fyra år i fängelse i Eritrea släpptes den svenske journalisten Dawit Isaak på lördagen.Reaktionerna i Sverige har varit översvallande positiva.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Silc, stödföreningen för Isaak, Amnesty med flera. Men också statsminister Göran Persson förklarade på lördagen att han var lättad liksom utrikesminister Laila Freivalds.
Frigivningen kom efter ett intensivt arbete under hösten av den svenske ambassadören i grannlandet Etiopien, Bengt Sparre. Sparre har sedan september försökt bygga upp goda relationer med de eritreanska myndigheterna och nu har de alltså burit frukt. Isaak är fri.
Allting är minsann därmed inte frid och fröjd. Dawit Isaaks långa fängelseperiod i det forna hemlandet Eritrea har inte upprört den svenska opinionen på långa vägar så mycket som andra frihetsberövanden av svenska medborgare, t ex Kalle Jonsson i Grekland eller Mehdi Ghezali på Guantanamobasen på Kuba.
Isaak fängslades efter att i sitt journalistiska arbete ha uttryckt kritik mot myndigheterna i Eritrea. Några anklagelser riktades dock inte mot honom och än mindre ställdes han inför rätta. Skälen till fängslandet var höljda i dunkel.
En rad svenska organisationer kom alltså att engagera sig i fallet. Den eritreanska regimen fick ständiga förfrågningar om honom. Bland annat återkom Svenska Journalistförbundet varje tisdag till den
eritreanska ambassaden med en förfrågan om Isaaks öde.
@3a Text:Trots detta var intresset på det politiska planet mycket svalare och regeringens engagemang näst intill obefintligt. Desto bättre då att den nye ambassadören i Etiopien tog tag i frågan och med ihärdig och tålmodigt diskret diplomati förde frågan i hamn — åtminstone för Isaak.
Ty i skuggan av den oroande konflikten mellan Etiopien och Eritrea sitter fortfarande en rad journalister fängslade i den eritreanska huvudstaden Asmara. De har inte heller fått veta vad de anklagas för och inte heller ställts inför rätta.
Det minsta den svenska regeringen nu kan göra är att fortsätta med sina påtryckningar så att de kvarvarande samvetsfångarna får en rättslig prövning av sin sak — eller frisläpps. Att dessa inte är svenska medborgare spelar ingen roll.