Avtalsrörelsen 2013 går nu in i ett avgörande skede. Industrin har satt sitt märke, knappt sju procents löneökningar på tre år, och har följts av ett flertal andra branscher. Byggnads och elektrikerna har varit nära att gå i konflikt, men har hittat lösningar i sista stund. Transportstrejken hann bryta ut i onsdags, men avbröts redan efter en halvtimme.
Sverige har mycket få strejkdagar jämfört med de flesta andra länder. Den svenska modellen fungerar så till vida att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar och undviker de stora samhällkostnader en strejk för med sig. Arbetsgivarna vill ha fred av ekonomiska skäl och det vill också facket. Ordningen med industriavtalet som märke har gett reallöneökningar för arbetstagarna under snart 20 år.
Om det finns ett undantag så är det kommun- och landstingsanställda. Fackförbunden Kommunal och Vårdförbundet, som organiserar sjuksköterskor, stod för nio av tio strejkdagar under det förra decenniet. I morgon kan det vara dags igen. Kommunal har varslat 9 000 anställda i 100 kommuner om strejk. Det kvinnodominerade förbundet kräver mer jämställda löner och en höjning på 1 750 kronor på tre år för dem som tjänar under 25 000 kronor i månaden.
Skälet till de utdragna strejkerna i kommunsektorn är att många yrkesgrupper, som till exempel vårdanställda och brandmän, inte tillåts ställa in arbetet. De kan krångla till det en hel del för arbetsgivaren men får inte utsätta tredje man för fara. I slutändan ger strejken vinst för arbetsgivaren som slipper betala ut löner till de strejkande.
För till exempel byggnadsarbetare eller lastbilschaufförer gäller det motsatta. Varje strejkdag är mycket kostsam för företagen som till varje pris måste undvika konflikt. Detta faktum har bidragit till att lönerna i dessa mansdominerade yrken är högre, en ordning Kommunal nu försöker motverka, paradoxalt nog utan ett effektivt strejkvapen.
Den här gången tyder dock det mesta på en lösning i sista stund, då parterna står nära varandra i kronor räknat. Sverige kan snart se fram mot tre år av fred och kända kostnader för löneökningar på arbetsmarknaden, en stor fördel jämfört med konkurrerande exportländer. Den svenska modellen fungerar bra. Om de offentliga arbetsgivarna kan sluta utnyttja förbudet mot strejk för stora grupper, och om de privata arbetstagarna kan sluta hota om strejk i varje läge för att pressa upp lönerna, då kan modellen bli ännu bättre.