Brev till ledarsidan. Riksrevisionen kritiserar på DN debatt (12/11-13) regeringen för att för mycket av landsbygdsstödet går till jordbruket och för litet till andra delar av samhällsaktiviteterna på landsbygden. Dagen efter fyller UNT:s ledarsida på med att jordbruket står för 20 procent av Sveriges årliga utsläpp av växthusgaser och för 40 procent av det kväve och fosfor som läcker ut i havet. Och trots dessa höga nivåer av ”förorenande” ämnen bidrar svenskt jordbruk endast med någon procent till vårt BNP.
Men då glömmer man ett par saker. Kanske främst sysselsättningen på landsbygden men också följande. Varje hektar av odlad mark i Sverige i jordbruksområden i söder läcker varje år i medeltal nästan 20 kilo rent kväve per hektar. Utlakningen är lite större på sandmarker och lite mindre på lerjordar. Om djurbesättningar finns med i bilden, påverkar detta också förhållandena.
Men samtidig är det årliga kvävenedfallet från skyn (från de europeiska industriländerna) på alla marker, skogar och vatten i söder, också 20 kg per hektar. Således, varje hektar mark i södra Sverige tar emot 20 kilo kväve från skyn och varje hektar åkermark lämnar ifrån sig 20 kilo kväve. Men kan vi verkligen skylla svenskt jordbruk för detta läckage? Svensk skogsmark ligger mycket bättre till, där är läckaget endast några få kilo kväve per hektar och år (mest organiskt kväve).
Men här skall inte på något sätt stickas under stol med att det före.kommer jordbruksområden, speciellt i södra Sverige, där kväveläckaget är betydligt över medelvärdet. Men för dessa områden kan det finnas hjälp (se min blogg). Och hjälpen består av att kombinera spannmålsodling med energiskog i form av varvade band eller stråk av spannmål och energiskog i form av Salix planteringar.
Lars Christersson
professor emeritus, SLU