Svenskt ointresse
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns flera förklaringar. De flesta utgör ingen större källa till oro. Ungdomsförbunden har till exempel börjat hålla bättre ordning på sina medlemsregister, vilket har lett till att inaktuella medlemmar rensats bort och därmed felaktigt indikerat en minskning. Att unga förtroendevalda hoppar av sina uppdrag är inte heller så konstigt, då man i den åldern ofta flyttar för arbete eller studier på annan ort.
Nu har även en jämförelse mellan 28 länder visat att ungdomar från de nordiska demokratierna är betydligt tveksammare till politiska uppdrag än sina sydeuropeiska likar. Bara en femtedel av svenskarna kan tänka sig ett kommunalpolitiskt uppdrag i framtiden, att jämföra med nästan var tredje portugis och varannan cypriot. Svenskar är dessutom mindre positiva till utomparlamentariska metoder, som att demonstrera eller skriva insändare.
Detta skulle kunna vara ett tecken på att svenskar känner sig förbisedda eller tycker att det är omöjligt att påverka. En jämförelse mellan så många länder är dock vansklig eftersom de politiska systemen är så pass olika. I vissa länder är politiker ett statusyrke för en liten elit, medan det i Sverige finns närmast oräkneliga förtroendevalda i tusentals kommunala utskott och nämnder.
Är det dags att dra slutsatsen att svenska ungdomar är ointresserade av politik och att det går utför med den svenska demokratin? Kanske, mot bakgrund av att endast tre av fyra uppgav att de har för avsikt att rösta när de fyller arton. Siffran är låg, men absolut jämförbar med de senaste riksdagsvalens dalande noteringar.
Det som ofta glöms bort i debatten är att ungdomar inte är en homogen grupp, utan deras politiska värderingar och åsikter brukar spänna över ett långt större register än vuxna människors. Ungdomars politiska engagemang kommer inte att lyftas dramatiskt av att man lägger större fokus på så kallade ungdomsfrågor eller att man skapar -i praktiken maktlösa- ungdomsfullmäktige. Unga lever onekligen i samma samhälle som vuxna men tenderar att vara mer trendkänsliga. Det kan alltså vara idé att titta på engagemanget i hela samhället och föreslå nya former för politiskt engagemang inom och utanför partiernas ramar. Det behövs en stimulerande och öppen samhällsdebatt för att öka politiskt engagemang oavsett vilken ålder man är i.