Entreprenörerna är 2000-talets hjältar. Särskilt inom it- och internetbranschen är exemplen på lyckat entreprenörskap många. Enbart Uppsala har producerat ett antal unga miljardärer som lyckats förverkliga sina idéer, till exempel grundarna av it-bolaget Mysql, spelföretaget Ongame och, inte minst, Skypes grundare Niklas Zennström.
Gemensamt för många framgångsrika it-entreprenörer är att de från början arbetar globalt och att de finns inom universitetsvärlden men sannolikt aldrig tar någon examen (det gjorde heller aldrig de stora föregångarna Bill Gates och Steve Jobs). Gemensamt är också en enorm drivkraft att ta sig an uppgifter, lösa problem och genomföra projekt.
Det säger sig självt att det är svårt för ett land som Sverige att bestämma sig för att producera fler entreprenörer av den här sorten, i syfte att skapa fler jobb. De utbildar sig själva, väljer sina egna vägar och sitt eget samarbete. Själva företaget kan sedan dyka upp var som helst. Men Sverige kan ändå göra mycket mer än i dag för att underlätta för entreprenörer. Det stod klart efter den årliga Anders Wall-föreläsningen i Universitetsaulan i tisdags.
Förre ABB-chefen Percy Barnevik visade i Aulan drivkraftens betydelse för att lyckas som företagare. Att skapa tio miljoner jobb genom biståndsorganisationen Hand in hand, som gått från 30 till 4 000 anställda på tio år, är ingen omöjlighet för Barnevik som har kontakter på regeringsnivå i de flesta av världens länder. Årets huvudtalare på Wall-föreläsningen fungerade utmärkt som inspiratör.
Lika inspirerande för de många studenterna i publiken var det att lyssna på två it-entreprenörer av klassiskt snitt, två hjältar helt enkelt. Gustav Söderström har med Spotify förverkligat idén att kunna ta betalt för nedladdad musik genom att erbjuda tillgänglighet och enkelhet. Jane Walerud sålde 2001 företaget Bluetail för 1,4 miljarder kronor och har sedan dess hjälpt en rad andra entreprenörer framåt med sitt kunnande.
Studenterna lät sig inspireras. En del av dem kommer att starta ett företag under 2010-talet, men få om ens någon kommer förstås att göra som Barnevik, Söderström eller Walerud. De kommer att avsluta sina studier och kanske börja forska. Så småningom kommer någon forskningsidé att resultera i ett företag och en kommersiell produkt. Om de spetsade öronen under Wall-föreläsningens sista punkt vet de nu hur det ska gå till.
Ashkan Pouya och Saeid Esmaeilzadeh kom som barn till Sverige från Iran. Familjerna umgicks men pojkarna gick olika vägar och utbildade sig till ekonom respektive kemiingenjör. Sedan möttes de igen. Med sina olika erfarenheter till hjälp byggde de upp Serendipity (ungefär ”lycklig slump” på engelska) Innovations som sedan 2004 har drivit upp tio bolag inom miljöteknik, medicinteknik, bioteknik och förnybar energi.
Delvis på grund av sin bakgrund har de svårt att förstå varför inte Sverige lyckas bättre med forskningsbaserade företag. Sverige har en fri högre utbildning som, trots problem med snedrekrytering, ger många chansen. Sverige ligger i internationell toppklass i satsning på forskning och utveckling (fyra procent av BNP) och även när det gäller publicerade forskningsartiklar. Men när det kommer till att omsätta idéerna till företag halkar Sverige långt ned i internationella jämförelser. Förklaringarna till det är många.
En är att alltför stor trygghet i universitetsvärlden leder till en viss lojhet och minskad riskbenägenhet. Som alla drivna entreprenörer vet är det sällan den första idén som resulterar i framgång. Det handlar oftast om en irrfärd med många fallgropar på vägen mot framgång. Det saknas inte tillfällen att hoppa av och bara de med allra starkast drivkraft överlever. De flesta behöver hjälp av kunnigt folk, som de nämnda två. Från och med 2011 finns företaget Episurf på Nasdaqbörsen och nästa år inleds försök med en ny metod för att bota artros i leder, vilket drabbar tio procent av all människor. Episurf har drivits upp av Serendipity Innovations.
Förebilder av Steve Jobs-karaktär behövs. Men ännu viktigare för Sveriges framtid är nog sådana som Ashkan Pouya och Saeid Esmaeilzadeh.