Sverige enögt utan humaniora
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Vid Uppsala universitet är dock situationen inte lika mörk. På nybörjarnivå märks en minskning inom den historisk-filosofiska fakulteten medan språkämnena i stort sett fortfarande håller ställningarna. Intresset för kinesiska är stort, liksom för arabiska. Många vill också börja läsa latin. Introduktionskursen i språket hade 81 sökande.
Generellt sett är dock intresset för humaniora i avtagande. Det är också en trend som återfinns i utbildningspolitiken. I budgetpropositionerna för utbildningssektorn, liksom i forskningspropositionerna, understryks alltid vikten av att ungdomar
söker sig till de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Det är dessa som ska föra Sverige framåt i den internationella konkurrensen. Det är där vi har möjlighet att göra oss gällande i framtiden, förstår man av högtidstal och politiska dokument.
Det betyder dock inte att studerande ungdom slaviskt följer utbildningspolitikens önskemål. Många struntar i arbetsmarknadsstratgiska överväganden och studerar det man har lust med. Det är inte alltid det är teknisk fysik eller materiallära.
Otvetydigt är det dock så att humanioran får kämpa för sin rättmätiga plats vid högskolor och universitet. När utbildningsminister Leif Pagrotsky presenterar budgetförslag för högskolan och framför allt för dess forskning händer det så gott som aldrig att humanioran sätts i fokus.
Det är ett enögt sätt att se på utbildningsväsendet och på sikt riskerar Sverige att bli ett enögt land om man inte förstår att rätt värdera de humanistiska ämnena.
Ty utan kunskaper i historia får man en befolkning som inte får tidigare händelser att jämföra med. Utan kunskaper i konst-, musik- och litteraturvetenskap går det inte att förstå vilka krafter som håller mänskligheten under armarna i tider av krig, elände och misär.
Utan språkkunskaper blir kommunikationerna med människor i andra länder mer komplicerade och Sverige löper risk att bli en isolerad halvö som bara får influenser från den anglosachsiska världen.
I Dagens Nyheters serie i höstas om humaniorans framtid gjordes en intervju med utbildnings- och kulturminister Pagrotsky. Han säger förstås att de humanistiska ämnena visst är viktiga och han utlovar också en stor satsning i framtiden på humanioran. Hur mycket vill han dock inte precisera men tänker sig höjda fakultetsanslag direkt till lärosätena.
Det låter sig förstås sägas. Problemet är bara att i tider när det kanske blir nödvändigt att strama åt löper de humanistiska ämnena risk att få stryka på foten för att det inte går att motivera deras samhällsnytta.
Någon banerförare för humanioran har utbildningsministern ännu inte visat sig vara. Men vem vet, han kanske slår alla med häpnad om han får fortsatt förtroende efter höstens val.