Sverige går bra men kan bättre
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Med en förbättrad samhällsekonomi och fler i arbete stärks också de offentliga finans-erna ytterligare, till glädje för finansminister Borg, som råder över en statsbudget som redan går med överskott.
Skattesänkningar har redan genomförts och fler står för dörren. Det ger mer pengar i plånboken för hushållen. Samtidigt kan åtstramningarna i a-kassan förväntas få effekt med tiden. När det blir mer lönsamt att arbeta ökar utbudet av arbetskraft och den arbetskraftsbrist som vissa branscher i dag står inför kan mildras.
Varför ser allt så bra ut, och varför nu? Det är främst en stark internationell högkonjunktur som nu drar med Sverige uppåt. Även den amerikanska ekonomin går bättre än väntat, trots ständiga farhågor för en kommande ekonomisk kraschlandning i USA, på grund av landets stora underskott i handelsbalansen och det kostsamma Irakkriget.
Men även en ökad efterfrågan på hemmaplan har gjort att hjulen har börjat snurra fortare i svensk ekonomi. Och den handlar i sin tur mycket om psykologi. Den stämning som råder hos hushåll och företag beskriver Konjunkturinstitutet som "ljus och stabil". Denna framtidstro kan faktiskt, hos framför allt landets företagare, ha en del med det nya styret att göra. Det är ingen vågad gissning att mer än en och annan företagare avvaktade valresultatet, och först nu börjar genomföra planerade investeringar och an- ställningar när politiken går i mer företagarvänlig riktning.
Men med en ekonomi på högvarv följer också höjda priser och krav på högre löner, när alla vill krama ur så mycket som möjligt ur högkonjunkturen. Inflationshotet följer ständigt i spåren vid en konjunkturuppgång och Konjunkturinstitutet bedömer att Riksbanken genomför flera räntehöjningar kommande år, som ett motmedel mot inflation och överhettning. Det är också en självständig riksbanks roll.
För inte så länge sedan ansågs detta ansvar emellertid ligga hos staten. I enlighet med gammalt keynesianskt - och svenskt - ekonomiskt tänkande skulle statsmakten försöka dämpa inflationen via skattehöjningar. Nu sänks i stället skatter mitt under rådande högkonjunktur. Det visar att insikten spridit sig att utrymmet i svensk ekonomi tillvaratas bäst genom strukturella förändringar, inte genom konjunkturpolitik. För att ytterligare lösa upp proppar på arbetsmarknaden och undvika överhettning bör snarare fler skattesänkningar genomföras och regelverk reformeras för att få än fler ut på arbetsmarknaden, och från bidrag till arbete.
För även om alla bör glädjas åt att det går bra för Sverige är det, trots högtrycket i svensk ekonomi, långt kvar tills det stora utanförskapet i Sverige brutits. Nu gäller det att de människor som i dag står utanför arbetsmarknaden men vill in; inte minst invandrare, ungdomar och de tiotusentals människor som sjukskrivits trots stor kvarvarande arbetsförmåga, kan hänga med när Sverige kör så det ryker.
Att lyckas med detta är centralt för det svenska samhällets framtida välgång, och inte minst för en borgerlig regering som önskar att bli omvald.
Säkert gnisslar många socialdemokrater nu tänder när de ekonomiska indikatorerna en efter en pekar uppåt, och de frukter som socialdemokraterna anser sig ha sått skördas under ett borgerligt styre.
Men faktum är att socialdemokraterna led en brakförlust i valet trots rådande högkonjunktur, därför att de borgerliga partierna övertygade fler väljare om att deras politik var den bästa för att kunna skapa nya jobb och bryta utanförskapet.
Lyckas man inte med besked motsvara det förtroende som väljarna då gav, lär det nästa gång bli borgerligheten som får stå där, högkonjunktur eller ej, och gnissla tänder i valvindens snålblåst, medan socialdemokraterna seglar förbi.