Det romska barn som föds i Sverige 2012 ska som vuxen, om tjugo år, ha likvärdiga möjligheter i livet som den som föds som icke-rom. Två decennier kan tyckas vara lång tid för att vänta på denna självklara rättighet. Men som verkligheten ser ut är det tvärtom högt ställda ambitioner från regeringen.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) presenterade i torsdags strategin för romsk inkludering 2012–2032. Man har gått grundligt till väga och bygger sitt förslag på slutsatserna från Delegationen för romska frågor, som inrättades 2006 för att ”med utgångspunkt i att skydda och främja de mänskliga rättigheterna, vara nationellt pådrivande i arbetet med att förbättra romers situation i Sverige”.
Erik Ullenhag säger att han skäms över den svenska historien av övergrepp mot romer, och även den diskriminering som sker i dag. Möjligen skäms han också över ministerkollegan Tobias Billström (M), som 2010 gav Stockholmspolisen stöd för avvisningen av romska gatumusikanter, en åtgärd som gick på tvärs mot EU:s fria rörlighet.
Det finns definitivt anledning att skämmas över en rad små och stora myndighetsbeslut runt om i landet, där romer faktiskt betraktas som mindre värda. Som när Vetlanda kommun lät uppenbara trakasserier mot två romska skolbarn fortgå utan åtgärder. Eller som när Uppsala kommun 2008 lät polisen avhysa oroliga släktingar som strax bortom Akademiska sjukhuset vakade över svårt skadade trafikoffer.
Och som EU-medlem finns det förstås all anledning att skämmas över Frankrikes regelrätta deportation av 8 000 romer till Rumänien och Bulgarien, eller över den rent omänskliga behandling romer dagligen får utstå i en rad andra EU-länder, till exempel i Ungern.
Därför finns det i dag också anledning att sträcka på sig en aning. Sverige går före, och det finns förutsättningar för att situationen kan förbättras för romerna även i andra EU-länder och utanför EU.
Strategin har förutsättningar för att lyckas. Det är till exempel klokt att inte införa den i hela landet samtidigt. Fem pilotkommuner ska utses för att under tre år arbeta med de sex delprojekt som alla handlar om integration i skola och arbetsliv. Resultatet blir bättre om man fokuserar och det kan sedan spridas vidare.
Regeringen har som sagt gått grundligt till väga, men ett positivt slutresultat hänger förstås ytterst på toleransen hos var och en. Bara om den finns kan det i dag nyfödda romska barnet vandra sida vid sida med alla andra 2032.