Mitt under miljöminister Andreas Carlgrens (C) presskonferens i torsdags, om hur regeringen vill ”förstärka” vargstammen, anlände EU-kommissionens protestbrev med skarp, tydlig och högst motiverad kritik mot svensk vargpolitik. Kommissionen är kritisk mot att Sverige tillåtit licensjakt, som strider mot EU:s jaktförbud på utrotningshotade djurstammar, och mot taket på 210 vargar.
Sverige är sedan 1995 medlem i EU. Regeringen använder ofta och gärna miljöpolitiken och polissamarbetet som områden där det överstatliga regelverket är överlägset enskilda nationella lösningar. I onsdags slog exempelvis justitieminister Beatrice Ask (M) gång på gång EU i huvudet på EU-motståndaren Jimmie Åkesson (SD) i debatten om kampen mot extremismen.
Men är det någon idé att ens försöka drämma till miljöministern med EU:s miljölagar? Nonchalant leende sätter han sig över dem, övertygad om att kunna ”skingra kommissionens tvivel” om regeringens vargsjabbel. Sedan låter miljöministern och svenska jägareliten som Bill och Bull: ”Vi tycker att den svenska rovdjurspolitiken ska formas i Sverige, inte i Bryssel”, säger Andreas Carlgren. ”Den svenska rovdjurspolitiken ska avgöras i Sverige, inte i Bryssel”, säger Jägareförbundets Dalaordförande Thomas Björklund (till Dalademokraten). Frågan är vem som sa det först.
En annan undran är om Centern – decentraliseringspartiet – hyser ett hemligt EU-förakt?
Carlgren och regeringen har dessvärre en lika nonchalant inställning till vetenskapen – vilket EU:s miljökommissionär Janek Potocnik också påpekat. Att som miljöministern hävda att regeringen ”mycket kraftigt” värnar biologisk mångfald är inte så lite ironiskt, då han samtidigt säger att om vargstammen ”görs mer livskraftig kan den vara mindre än annars”. Att vilja decimera en stam med topprovdjur till ett minimum är knappast att värna mångfald. Det är snarare ett sätt att göra vargstammen skör och inavlad igen.
Om EU:s regler säger att man inte får skjuta utrotningshotade djur annat än i specifikt angivna undantag, och Carlgren anser att just inavelshotet är ett sådant undantag – hur ska han då motivera framtida licensjakt på en liten stam (”mindre än annars”), om den inte längre är hotad av inavelssjukdomar?
Politiken fjärmar sig allt mer från logiken. EU-kommissionen lär inte bli särskilt imponerad. Och som svensk blir man faktiskt – generad.