Jobben och arbetslösheten blev som väntat den stora debattfrågan i söndagens tv-duell mellan de båda kandidaterna till statsministerposten. När de fick frågan om hur många som var arbetslösa i Sverige blev svaren helt olika. Det berodde inte på att herrarna var okunniga utan på att de ser helt olika på vad som är arbetslöshet.
Den respekterade brittiska tidskriften Economist, förvisso inte något vänsterblad, har i sitt senaste nummer en ovanligt lång artikel om Sverige och svensk ekonomi. Economist skriver: "Sverige är världsmästare på att tricksa med siffror för arbetslöshet." Det ligger något i det.
Tricksandet har sin politiska bakgrund. Efter att socialdemokratin i årtionden har hävdat att jobben är partiets viktigaste fråga, skulle det förstås se illa ut om arbetslösheten var hög.
Genom att skyffla över arbetslösa till olika andra kolumner, alltså arbetsmarknadspolitik, sjukskrivning och förtidspensionering kan man få ned siffrorna avsevärt.
Men det finns experter som ser igenom sifferexercisen. Förre LO-utredaren Jan Edling anser att arbetslösheten är uppåt 20 procent. Economist åberopar ett respekterat internationellt institut, McKinsey Global Institute, som efter noggranna studier kommer fram till att den svenska arbetslösheten uppgår till 15 - 17 procent, vilket betyder ungefär en miljon utan jobb.
Skillnaden mellan de politiska blocken hänger ihop med dessa siffror. Alliansen ser en miljon utan jobb och anser att detta är Sveriges största problem. Göran Persson ser en arbetslöshet på 4,6 procent, vilket är en internationellt låg siffra, alltså inget större problem.
Detta leder i sin tur till att alliansen koncentrerar sin politik på fler jobb, medan regeringen inriktar sig på "svaga grupper" som behöver mer i bidrag. Sedan återstår förstås frågan om de åtgärder som alliansen föreslår verkligen får de effekter som man eftersträvar.
Economist anser att svenska regler och skatter missgynnar de mindre företagen. I kombination med höga ersättningar från socialförsäkringarna avskräcker det från jobb, liksom de stränga reglerna på arbetsrättens område och de mycket starka fackföreningarna. Också den jättestora offentliga sektorns ineffektivitet spelar en roll. En undersökning placerar Sverige i botten på den internationella organisationen OECD:s lista när det gäller effektivitet i den offentliga sektorn. Det är väl ungefär det den av regeringen så hårt kritiserade Riksrevisionen sedan länge försöker framföra.
Som förklaring till att svenskarna så länge röstat fram socialdemokraterna till makten - 65 år av 74 - framför den kände ekonomen Assar Lindbeck till Economist att en majoritet av svenskarna antingen jobbar för den offentliga sektorn eller är beroende av
bidrag från den.
Vad vill då de båda blocken göra? Socialdemokraterna är nöjda, har ju Göran Persson sagt många gånger. Och finansminister Pär Nuder säger rent ut till Economist att han ser mycket liten anledning att genomföra nya ekonomiska reformer.
Hur ska sänkt A-kassa ge fler jobb, är Göran Perssons favoritreplik till Fredrik Reinfeldt. Sänkt A-kassa ger förstås inga nya jobb, vilket Göran Persson väl vet. Men sänkta ersättningar gör folk mer angelägna att söka jobb. Sänkta ersättningar kan också leda till sänkta löner. Men i kombination med sänkt skatt kan resultatet ändå bli mer pengar i plånboken och fler jobb.
Alldeles säkert är det ju inte, antalet nya jobb hänger också ihop med en rad andra faktorer. Men de flesta ekonomer är överens om att alliansens förslag går i rätt riktning.
I grunden finns förstås en värdering. Vad är viktigast, att försöka få fler i jobb eller att värna ersättningsnivåerna för dem som inte jobbar? Det är där blocken skiljer sig.
Gunvor Hilden, fristående kolumnist