Syrien pekas ut igen
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den 14 februari dödades den f d premiärministern Rafiq Hariri och 20 andra personer av en bilbomb. Hariri sågs då som den ledande personen i en nybildad allians över parti- och religionsgränser för återställande av Libanons fulla suveränitet. Mordet ledde till en politisk kris med revolutionära inslag och till att Syrien tvingades dra tillbaka sina trupper från landet. Frågan om Syrien låg bakom mordet på Hariri skulle på FN:s uppdrag prövas av en särskild undersökningskommission, ledd
av den tyske åklagaren Detlev Mehlis.
Förutom Hariri och Tueni har en Syrienkritisk politiker och två kända journalister, en från an-Nahar och en från den Syrienkritiska tv-stationen LBC, mördats under 2005. Fria medier är uppenbarligen särskilt provocerande för de krafter som ligger bakom attentaten.
Men hur säkert är det att spåren går till Syrien? FN-kommissionen anser sig ha funnit en helt entydig bild, byggd på överväldigande bevismaterial. Den syriska underrättelsetjänsten och and-ra högt uppsatta syriska makthavare kan av allt att döma knytas till mordet på Hariri. Rapporten lades i går fram för FN:s säkerhetsråd och Libanons premiärminister Fuad Siniora har redan uppmanat världsorganisationen att också utreda mordet på Tueni.
Det är svårt att föreställa sig att Syrien inte skulle ha något att göra med morden i Libanon — som regimen i Damaskus egentligen betraktar som en del av Syrien. De bisarra beskyllningar mot Mehlis, vars kommission påstås ingå i en "judisk
konspiration" mot Syrien, som nu fyller landets statskontrollerade medier framstår närmast som en bekräftelse av kommissionens slutsatser.
Att genomföra ytterligare ett mord just när den rapport som knyter regimen till mordet på Hariri läggs fram kan tyckas irrationellt. Men det behöver inte vara konstigare än att den syriska regimen vill skrämma olika grupper och personer i Libanon till fortsatt underdånighet. Många har länge undrat om Bashar al-Assad, Syriens tämligen oprövade ledare, är kapabel att kontrollera de värsta elementen i sin egen regim. Det är inte uteslutet att trycket från FN och den påtvingade reträtten från Libanon till sist leder till att regimen störtas.
Som alltid oroar sig en del över de "hot mot stabiliteten" som då kan tänkas uppstå. Men vad är det för stabilitet om Syrien har en regim som rutinmässigt låter mörda människor i Libanon?