Systembolaget blöder, för att inte säga förblöder - och det blir alltmer bråttom att få stopp på blodflödet.
I går offentliggjordes Systembolagets försäljningssiffror för oktober. De visar att försäljningen fortsätter att rasa kraftigt.
I ren alkohol mätt minskade Systembolagets försäljning i oktober med 8,5 procent; motsvarande siffra i september var 6,1 procent. Särskilt alarmerande är den kraftigt fallande spritförsäljningen. Den minskade i oktober med 16,1 procent i förhållande till samma månad föregående år.
Den allmänna tendensen kan inte gärna förvåna någon. Vi möter nu med maximalt genomslag de kombinerade effekterna av de nya, till ytterlighet frikostiga införselreglerna och de många och kraftiga skattesänkningarna i främst Danmark, Tyskland och Finland.
Omfattningen av raset kan möjligen överraska en del - men borde framför allt skrämma fler. För vad som nu händer är att nya inköps- och konsumtionsmönster etableras i rask takt.
Visst har det tidigare också funnits privatimport, inköp av smuggelsprit och organiserade inköpsresor - men i jämförelsevis begränsad skala.
Det som nu händer är att dessa företeelser håller på att bli huvudregel. Att handla sin sprit på Systembolaget håller på att förvandlas till ett exklusivt och närmast exotiskt undantag. I stället för en reglerad och hyggligt kontrollerad hantering håller vi på att få något som liknar rena anarkin. Det finns all anledning att befara att annan kriminalitet kommer att följa i svartspritens spår.
Någon snabb och enkel bot finns inte. Det behövs en rad åtgärder, som verkar på både kort och lång sikt. Den viktigaste kortsiktiga åtgärden är att genomföra en snabb och tillräckligt kraftfull sänkning av alkoholskatten, i synnerhet på sprit.
Det handlar om en rent defensiv åtgärd i syfte att slå vakt om Systembolaget och grundvalarna för den svenska alkoholpolitiken. Sänkningen behöver vara så stor att det mesta av dagens groteska prisskillnader elimineras. En sänkning med 40 procent borde kunna fungera. Det ligger fara i dröjsmål.
På längre sikt är det nödvändigt att utforma en argumentation, helst med så få moraliserande inslag som möjligt, riktad mot övriga EU-länder om det breda hot mot folkhälsan som dagens konsumtionsmönster utgör.
Dessutom behövs det tankearbete och idéutveckling kring en framtida, långsiktigt hållbar alkoholpolitik. Nostalgi duger inte.