Var fjärde tjej i nionde klass har blivit sexuellt ofredad det senaste året. I fjol gjordes nästan 10 000 anmälningar om sexuellt ofredande, hela 23 procent fler än året innan. Brå-utredaren Johanna Olseryd tror att förklaringen delvis är att fler anmäler och att toleransen för vad som är ett ofredande har förskjutits. Vi får hoppas att hon har rätt.
Motsatsen är ju också fullt tänkbar. Att ofredanden blivit så vanliga att ingen längre orkar bry sig. Men att de också blivit grövre, vilket ändå betyder att anmälningarna blir fler. Gårdagens UNT-reportage tyder på det, liksom mycket av rapporteringen kring användandet av sociala medier de senaste åren. ”Det händer rätt ofta att någon kommer fram och tafsar”, säger Tilde Laurentia Antesson till UNT. Liksom kompisarna Moa och Emma har hon mer eller mindre gett upp.
Tänk efter. Den som skickar en bild på sitt könsorgan till en kollega på jobbet åker väl ut dagen därpå. Ändå har majoriteten av flickorna på högstadiet någon gång fått en så kallad dick pic skickad till sin telefon. Tala om toleransförskjutning.
Kriminologen Nina Rung, utredare vid Stockholmspolisen, har sagt mycket som är klokt om sexuella ofredanden. Hon vänder sig mot att använda begreppet dick pics, eftersom det signalerar något ofarligt och nästan komiskt, i stället för ett brott som kan ge fängelse i upp till två år. ”Det är män som ofredar och kränker kvinnor, det är så vi borde prata om det också”, säger hon till GP. Hon tillägger att bevisläget för brott på nätet kan vara gott och uppmanar alla som råkar ut för detta att ta skärmdumpar och anmäla.
Tafsandet och de nedsättande kommentarerna är svårare att komma åt, men borde egentligen inte vara det. Det finns oftast gott om vittnen, men liksom offren kan de mycket väl vara förhärdade av den gängse tonen och mönstren i skolkorridoren, på konserten eller på restaurangen. ”Övergreppen är inte ett festivalproblem, ett skolproblem eller ett sociala-medieproblem. De är ett samhälleligt problem”, skrev Nina Rung på Expressen Debatt (2/1).
Vi landar alltså i synen på kvinnor, en förskjutning som gör att unga män, i alla fall unga män i grupp, tror att de kan ta sig vilka friheter som helst. Dåliga förebilder finns det gott om, numera även i Vita huset i USA. Men det finns också motkrafter, och inte bara bland tjejerna. Dessa måste tas till vara och så måste alla övergrepp anmälas, överallt och även ”tveksamma fall”. Det behöver inte vara fel om antalet anmälda sexuella ofredanden stiger ännu mer 2017.
Ansvaret ligger inte bara på skolans rektor eller föräldrarna, och framför allt inte hos de unga tjejerna. Det ligger hos oss alla. Som UNT:s reporter Elin Sandow skriver: ”Ta ansvar och ryt ifrån när någon beter sig svinigt mot tjejen på bussen eller kvinnan på krogen. Ni behövs för att vända det här”.