Ta klimathotet på allvar
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den i går offentliggjorda 21-sidiga sammanfattningen av en rapport som totalt omfattar 1 400 sidor och utarbetats av 2 500 forskare, jämte företrädare för 100 regeringar konstaterar att slutsatserna om redan pågående klimateffekter stärkts och att de negativa förändringarna kommer tidigare och är större än vad som tidigare antagits.
Genomsnittstemperaturen i världen kommer att öka 1,8-4,0 grader inom de kommande hundra åren. 10-30 procent av världens djurarter riskerar att utrotas. Öknarna breder ut sig. Havsnivåerna stiger. Delar av världen blir närmast obeboeliga. Andra delar av världen, Nordeuropa inklusive Sverige hör dit, kan till en början dra nytta av att klimatet blir varmare. Och den fattiga delen av världen, som inte bidragit nämnvärt till klimatförändringarna, drabbas orättvist nog hårdast av dem.
Den utveckling som FN:s klimatpanel skisserar kan inte undgå att oroa och skrämma. Men det är viktigt att man reagerar på rätt sätt. Hoten ska tas på allvar och måste bli en väckarklocka för världens regeringar och länder, i synnerhet dem som släpper ut mest växthusgaser.
Samtidigt är det viktigt att debatten inte förlamas av fruktan. Det måste finnas ett utrymme för en öppen och kritisk granskning också av Klimatpanelens material och slutsatser. Även om allt mer tycks tala för att de vetenskapsmän som bestrider klimathotets själva existens har fel i huvudfrågan, kan det inte uteslutas att de kan ha viktig och konstruktiv kritik i fråga om enskildheter i klimatpanelens dokument.
Det finns ju all anledning att i all ödmjukhet påminna sig att långtifrån alla larmrapporter i det förflutna, som verkade övertygande nog när de kom, visade sig hålla streck. De på sin tid ytterst målande förutsägelserna om befolkningsexplosionen kom på skam - och det är bara ett exempel.
Vad som behöver göras mot klimathotet är ingalunda förborgat. Det handlar om att snabbt och kraftfullt få ner de klimatpåverkande utsläppen, vilka i dag utgör fyra femtedelar av jordens energiförbrukning. Det ligger i sakens natur att det inte finns en enda, allena saliggörande gigantisk lösning.
En lång rad åtgärder behöver komma till stånd. Stater och regeringar måste göra sitt, men även enskilda människor har och kan ta ett eget ansvar. Det finns ingen anledning att rynka på näsan åt något bidrag.
Det handlar om att spara energi och effektivisera användningen av energi på alla de sätt. Mycket sker redan på dessa områden. Mer kommer till följd av en förväntad snabb teknisk utveckling under de kommande åren.
Men eftersom det alltså är bråttom, och enligt FN:s klimatpanel snarare mer bråttom än vad som tidigare antagits, går det inte att samtidigt avveckla kärnkraften.
Tidsfaktorn tvingar fram en hård prioritering. Tar man klimathotet på allvar måste det komma i första rummet - och kärnkraften snarare byggas ut än avvecklas.