Ta vara på drömmen
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
kanske de allra flesta — har om partiet. Ett halvt sekel efter att partiet bytte namn från Bondeförbundet har centern fortfarande svårt att gå hem i städerna, därav annonsernas fråga: Har du sett några högafflar på stan i dag?
Det var heller ingen slump att den musikaliska underhållningen inför stämman bestod av kända Stockholmslåtar som Sakta vi gå genom stan och Stockholm i mitt hjärta. Och häromdagen presenterade partiet en ny logotyp — en "kaxigare och varmare" version av den gamla hederliga fyrklövern. Med en ny profil ska centern locka nya väljare och åter ta plats på Stockholmsbänken i riksdagen.
En satsning på storstäderna är naturligtvis också nödvändig för att åstadkomma ett lyft i opinionen — det är där människorna finns. Men satsningen är också en del av centerns stora förändringsarbete. Bort med otydlighet och sossesamarbete.
Fram med samhällskritiken och den ideologiska kompassen.
Men som Maud Olofsson själv formulerade saken: "Förnyelse i all ära, folk röstar ofta efter fördomar. Man har en bild av vad centerpartiet är och blir förbluffad när man talar om vad vi står för." Vilket för övrigt även gäller andra partier. "Det finns ju till exempel fortfarande de som tror att socialdemokraterna företräder vanligt folk."
Om det hade funnits ett tak över Humlegården hade publikens jubel fått det att lyfta.
För centerns kritik av socialdemokratins Sverige är vass. Statens inflytande över människors vardag är alldeles för stor. Det handlar inte bara om skattenivåer — även om centerpartiet av i dag är ett tydligt skattesänkarparti. Det handlar lika mycket om kritik av en okänslig byråkrati som bryr sig mer om paragrafer än om människor. Och om en kritik av välfärdssystem som inte bara fungerar som skyddsnät för människor som behöver det — utan ofta låser in människor i fattigdomsfällor och bidragsberoende.
Kritiken är egentligen inte ny. Den är heller inte unik för centerpartiet, utan delas av alla partier som ingår i den borgerliga alliansen. Men Maud Olofsson nöjer sig inte med att allianspartierna delar problembild. Alliansen måste kunna presentera konkreta förslag om "vad som händer med bidragen, utrikespolitiken och jobben". I augusti 2006 är det för sent. I det har hon helt rätt, vilket man får hoppas att hennes tre alliansbröder instämmer i när de träffas för nya samtal i morgon.
De bör också ta till sig av det som för närvarande är Maud Olofssons styrka: Förmågan att inte bara peka på brister. Hon talar om en dröm för Sverige "där människor får växa" och samhället är "företagsamt, grönt, öppet och tryggt".
I en tid då Göran Persson vid flera tillfällen har signalerat att han är på väg ut, där rapport efter rapport frågar hur vi ska "klara välfärden" när befolkningen blir allt äldre och regeringens enda idé om hur jobb ska skapas är att dela ut miljard efter miljard till Ams — då behövs en optimistisk politisk kraft som visar hur alternativet ser ut.