Efter månader av småsinta och förnedrande kannstöperier om hoten från de hungriga horderna som snart skall välla in från våra fattiga grannländer och både fiffla till sig våra bidrag och lägga beslag på våra jobb var det i går i stället de högstämda hyllningarna till utvidgningen som dominerade när riksdagen debatterade övergångsreglerna.
Statsrådet Barbro Holmberg försäkrade att regeringens enda strävan var att få garantier för att de arbetssökande från de nya EU-länderna inte skulle bli skamlöst exploaterade av ondsinta svenska företagare. "Social turism", detta utmanande och skamliga uttryck, föreföll det som om regeringen aldrig hade hört talas om, och ännu mindre begagnat.
Men sanningen är ju att statsminister Göran Persson, efter att ha tittat för djupt på det notoriskt osakliga tv-programmet Uppdrag granskning, svängde 180 grader.
Från upphöjd statsman, stående över sådana futtigheter som övergångsregler, drabbades han i ett slag av ångestriden och kallsvettig panik. Fäderneslandet hotades av de leda utlänningarna. En tiotimmarsregel gjorde att de nya EU-medborgarna skulle kunna suga ut det svenska välfärdssystemet på nolltid. Här måste modiga svenska män stämma i bäcken, innan landet översvämmades.
Nej, Göran Persson är ingen främlingsfiende, men den här gången generade han sig inte för en liten blinkning åt höger i den främlingsfientliga riktningen. Han räknar med politiska vinster om det skulle visa sig att det skulle bli problem med arbetskraftens fria rörlighet från de nya EU-länderna.
Visserligen finns det just ingenting som talar för att skräckscenarierna skulle bli verklighet. Allt tyder på att de flesta från de nya länderna som ville komma hit redan är här - och att dessutom de mest flyttningsbenägna är unga och välutbildade människor, som inte kommer att ligga oss till last utan tvärtom har alla förutsättningar att göra värdefulla insatser i det svenska samhället.
Men det är inte alldeles orimligt att tänka sig att det på marginalen kan bli en del problem - och då skall statsministern med skadeglädjens vibrato i rösten kunna säga "vad var det jag sa?" och sedan kassera in de politiska vinsterna. Så förvandlades statsmannen till simpel taktikspelare. Och den stora festen när Europa återförenas får firas med småskurenhetens bittra bismak i munnen.