Taktikspelet tar över
LEDARE Den ene maximerar sina politiska förluster på internationell nivå, den andre gör det på den nationella nivån. Statsminister Göran Persson och folkpartiledaren Lars Leijonborg har lyckats hantera frågan om övergångsregler så att de båda hamnat på två stolar och lyckats reta upp de flesta.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
När bara några månader återstod till utvidgningen började han muttra om s k "social turism", ett uttryck som hans utrikesminister hedrande nog distanserar sig från, och argumentera för behovet av övergångsregler.
Först retade han tyskar och österrikare, nu förolämpar han de nya EU-länderna genom försåtliga formuleringar som vädjar till främlingsfientliga fördomar.
Folkpartiet i allmänhet och Lars Leijonborg i synnerhet tog från början vältaligt avstånd från regeringens tal om övergångsregler. Men i stället för ett rakt besked om att partiet röstar nej till övergångsregler, vilket skulle ha stjälpt hela idén, kom det lika mångordiga som dunkla tirader som utmynnade i upplysningen att folkpartiet skulle lägga fram ett eget förslag till övergångsregler.
Det förslag folkpartiet lagt är förvisso inte lika motbjudande som regeringens. Men även "övergångsregler light" enligt folkpartiets modell är principiellt fel. Fri rörlighet inte bara för varor och kapital utan också för människor är en liberal grundvärdering som det inte finns någon anledning att sälja ut.
Folkpartiet begår misstaget att blanda ihop två frågor — den fria rörligheten solkas ner med problemen i det svenska bidragssystemet. Bägge frågorna bör rimligen bedömas och hanteras separat, utifrån sina egna utgångspunkter. Eventuella förändringar av bidragen skall gälla alla och vara utan inslag som diskriminerar enskilda grupper, t ex medborgare från de nya EU-länderna.
Med de separata förslagen från folkpartiet, och moderaterna, öppnar sig ett manöverutrymme för regeringen. Den skulle kunna få igenom någon form av övergångsregler genom någon form av uppgörelse med folkpartiet och/eller moderaterna.
Frågan om hur folkpartiet, och moderaterna, skall agera i riksdagen när deras egna förslag fallit blir därmed central. Och i den frågan har det fram till i går inte gått att få något begripligt besked från folkpartiledningen.
Men i går meddelade Lars Leijonborg att folkpartiet aktivt kommer att rösta nej i riksdagen till regeringens förslag, om det egna förslaget faller.
En reträtt i sak efter den hårda interna liberala kritiken mot folkpartiledningen — eller ett drag i taktikspelet mot regeringen?
Det tycks tyvärr vara det andra alternativet som gäller. Leijonborg vill, säger han, tvinga regeringen att övergå till folkpartiets linje. Taktikspelet tar över principerna.