Socialdemokraterna kommer inte att föreslå en egen kandidat till talmansposten, meddelade partiet på tisdagen. ”Det skulle innebära att vi i stället samarbetar och hittar en gemensam kandidat som har ett så brett stöd och så stor respekt som möjligt”, sade Anders Ygeman, gruppledare i riksdagen.
Men det som verkade generöst och ansvarstagande är naturligtvis bara ett sätt att visa hur man ser på hela regeringsfrågan från S. Inviten om talmansposten syftade till att visa att Centern och Liberalerna, när de tackar nej, ”låter SD avgöra talmansfrågan”. ”Ett 17-procentsparti avgör vem ska bli talman för hela riksdagen”, sade också Ygeman högstämt till P1:s Studio Ett.
Men stöd (direkt eller indirekt) från SD (samt V och MP) krävs ju också för en S-talman eller en S-ledd regering. Och det är ju hela problematiken så länge inte någon form av Decemberöverenskommelsen (DÖ) väcks till liv igen. S-logiken är en DÖ-logik så till vida att den som söker stöd för sin politik och har ett mandat mindre är den som stödjer sig på SD.
Den enda lösningen på dilemmat är en blocköverskridande regering. Men den kan se ut på många sätt och förutsätter inte alls socialdemokratin i förarsätet. Allianspartierna gör därför rätt som avvaktar och står ut med de taktiska beskyllningarna. ”Trycket ökar på C och L” är rubriken som S vill se just nu. Men i själva verket är trycket jämnt fördelat på alla partier som kan tänkas ingå i Sveriges kommande regering, tro inget annat.