Både det ena och det andra har diskuterats i Almedalen. Men en av Sveriges största framtidsfrågor förefaller inte att ha uppmärksammats alls av politikerna: framtidens åldringsexplosion. Kanske är utsikterna så dystra att man inte vågar ta upp dem i det vackra Visby.
Visst finns det utredningar och folk som har räknat. I dag har 17 procent av svenskarna fyllt 65 år. År 2050 har den andelen ökat till 25 procent. Kostnaderna för äldreoomsorgen beräknas stiga med ca 70 procent. Behovet av mer personal stiger med ca 65 000 personer om 20 år.
Och vi kan inte självklart räkna med att invandrarna ska lösa det problemet. Åldringsexplosionen är snarare större i andra europeiska länder. Det kommer att bli en tävling om vem som kan locka flest invandrare.
Experter har räknat ut att den offentligt finansierade äldreomsorgen skulle behöva förstärkas med 60 procent för att år 2040 kunna upprätthålla samma ambitioner i äldreomsorgen som i dag. Och när de många 40-talisterna blir vårdkrävande kommer de inte att nöja sig med dagens standard på vården.
Ska ambitionerna sänkas eller pengarna öka? Det självklara svaret borde ju vara att mer pengar krävs, men hur? Att höja skatten så radikalt vågar nog ingen föreslå. Den enkla lösningen är förstås att höja pensionsåldern. I Danmark har man ett system som går ut på att pensionsåldern höjs i samma takt som medellivslängden. Hade vi haft det systemet i Sverige de senaste decennierna skulle pensionsåldern ligga bra över 65.
Men höjd pensionsålder räcker inte. Ett rimligt krav är att man börjar arbeta tidigare. Men många av dagens ungdomar vill passa på att roa sig först och studera länge. Resultatet är att de inte börjar arbeta förrän i 30-årsåldern. När de i pensionsåldern upptäcker att de arbetat alltför kort tid för att få maximal pension är det för sent.
Ytterligare ett sätt att få mer pengar till pensioner och vård är höga obligatoriska avgifter. Det blir ungefär detsamma som skatt men skulle kanske kunna accepteras lättare. Man skulle också kunna införa ett obligatoriskt sparande som gjorde det möjligt att betala vård och omsorg efter kanske 75 års ålder eller så. Effektivisering av vården är en möjlighet som politikerna hoppas mycket på men som knappast är någon lösning eftersom vård och omsorg är ett manuellt jobb.
Frivilligt sparande är naturligtvis den bästa lösningen. Men det kommer alltid att finnas personer - ganska många - som inte vill tänka tanken att de blir gamla. Av det skälet måste frivilligt sparande i alla händelser kombineras med tvång.
Men framför allt måste väljarna få klart för sig att framtidens pensioner och vård av gamla är ett jätteproblem som måste få en lösning. Politikerna måste ta tag i det nu och inte vänta tills de gamla drabbas av nedskärningar. Åtminstone efter valet kanske de vågar ta itu också med obehagliga frågor.
gunvor.hilden@comhem.se