Statsminister Göran Persson har instämt i förslaget om utredning men försiktigtvis inte uttalat sig om vilka som ska leda den. Det är klokt. Alla inser behovet av att klargöra hur regeringen och olika myndigheter har hanterat katastrofen och dra viktiga slutsatser för framtiden.
Varför dröjde det till exempel så länge innan åtgärder vidtogs? Var det rimligt att lägga allt ansvar på reseföretagen så som regeringen gjorde de första dagarna? Varför var det uppenbarligen oklart vem som hade ansvaret för olika åtgärder?
När krisberedskapsmyndigheten klagar på att regeringen inte deltagit i övningar och katastrofspel undrar nog många varför så inte skett. Katastrofer kan ju inträffa även här i landet, t ex ett stort giftutsläpp, en dammolycka eller ett terrorangrepp i en svensk storstad.
Det svenska försvaret ska ju numera bara användas för insatser utomlands. Då borde det ju ha funnits en plan för hur man tar hand om svenska soldater som kan råka mycket illa ut i länder utan någon väl fungerande sjukvård, en plan som hade kunnat utnyttjas nu.
Alltså, behovet av en utredning finns absolut. Men de föreslagna herrarna, båda förträffliga människor, är särskilt olämpliga att leda utredningsarbetet.
Både Ingvar Carlsson och Carl Bildt satt ju vid makten under eller efter Estoniaolyckan och kan därför ha intressen att försvara. Båda gav till exempel löften om att de döda skulle hämtas upp ur havet, löften som de sedan svek. Detta kan vändas mot dem i den nya utredningen. Och båda har varit statsministrar och kan därför möjligen hysa alltför stor förståelse för en statsministers problem. Båda riskerar också att anklagas för underlåtelser under sin regeringstid.
Nej, utredarna ska själva inte ha varit inblandade nu eller tidigare i något liknande. De ska se saken utifrån. Samtidigt bör de känna väl till hur den svenska statsförvaltningen fungerar.
Det pekar snarare åt att utredningen borde bestå av en grupp experter och ledas av en hög jurist. En person som numera är relativt ledig är Hans Blix, han som för FN:s räkning förgäves letade efter massförstörelsevapen i Irak. Han är en person som bevisligen kunde motstå också hårda påtryckningar och stå för vad han ansåg vara rätt. Naturligtvis finns en rad andra lämpliga namn.
Det är viktigt att den blivande kommissionen skapar förtroende för sitt arbete och inte uppfattas som partisk. Därför bör de fyra partiledarna dra tillbaka sitt förslag.
Och om de är alltför bundna av prestige bör de två kandidaterna, Ingvar Carlsson och Carl Bildt, själva inse problemet och avsäga sig uppdraget. Annars är risken stor för ett nytt bråk av samma typ som efter Estonia.