Teknikens tyranni drabbar alla
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Vanan trogen var automaten trasig. Suck! Det är den ofta på söndagseftermiddagarna. Lämpligt nog är biljettförsäljningskassorna också stängda på söndagarna. Klockan närmar sig avgång och en liten sur kö har bildats bakom mig. Efter några minuters frustrerad kamp mot apparaten lyckades jag till sist få ut mina biljetter.
Medan jag stoppar undan mina biljetter ser jag hur en äldre dam går fram till automaten för att köpa biljetter. Hon slåss modigt mot den eländiga apparaten, men tvingas ge upp när det är dags att kliva på tåget.
Denna eftermiddag hade automatens förbindelse med banken av något outgrundlig anledning slagits ut. Inga pengar betyder ju som bekant inga biljetter.
Väl på tåget hamnar jag bara ett par säten från den äldre damen som misslyckades med att få ut sina biljetter. Vi småpratar me-dan vi kliver på och konstaterar att det förhoppningsvis inte är värre än att hon förklarar för konduktören och betalar sin biljett.
Så trodde vi i alla fall. Vid biljettkontrollen kliver en surmulen konduktör fram till den äldre damen. Hon förklarar och konduktören tittar oförstående på henne, medan han knappar fram resans pris på sin lilla automat. Ett saftigt påslag har bakats in i priset.
Den äldre damen blir frustrerad och ondgör sig högljutt över att behöva betala nästan det dubbla för att automaten inte fungerade. Vi var flera i salongen som påpekade detta för konduktören, vi var ju där! Då vänder sig konduktören om och pekar på en yngling med Ipod. Gör som honom nästa gång säger konduktören.
Triumferande förklarar han att någon trasig automat, eller stängd kassa inte är någon ursäkt. Hon kunde ju ha planerat resan månader i förväg och haft samma framförhållning med biljetten!
Yngling säger sig ha köpt sin biljett på nätet.
- " Det heter visst I-N-T-E-R-
N-E-T". Har du hört talas om det ? frågar konduktören syrligt.
Av detta kan vi dra två slutsatser. Den ena är att SJ inte uppskattar spontana resenärer, viket i sig ter sig som en osannolik slutsats. Den andra och mer bärande slutsatsen är att vi alla blivit slavar under teknikens tyranni, så till den grad att vi inte längre respekterar grundläggande sedvänjor.
Vem borde rimligen bära risken för att automaten inte fungerar, resenären eller SJ? Visst blir det smidigare om vi alla betalar på nätet och konduktören slipper tunga guldtior i fickorna, men ännu smidigare är det ju om ingen reser alls!
Jag blev väldigt illa berörd av den här händelsen. Ibland undrar jag om vi har börjat bli lite fartblinda i vår iver att effektivisera allt. Mina tankar går inte bara till äldre människor som kanske inte har hängt med i teknikens utveckling, utan även de många invandrare som kanske inte har lärt sig språket än.
Jag kan förstå SJ:s iver att bli effektiva, men jag kan inte förstå en ambition som ekonomiskt bestraffar resenärer för att de inte har använt sig av den mest avancerade tekniken som står till buds. En resa till Stockholm kostar 58 kronor i automaten, och smått ofattbara 120 kronor ombord. Det är cyniskt att gå till avskräckningsmetoden direkt, och jag tycker inte att det är juste.
Efter höstens rapporter om SJ:s blomstrande finanser tycker i alla fall jag att de skulle ha råd att se över saken lite närmare. En charmkurs för en konduktör här och där låter också som väl spenderade pengar.