Mycket återstår förstås att göra när det gäller att rikta uppmärksamheten mot människors psykiska lidande. Samtidigt kan man konstatera att utvecklingen rör sig i rätt riktning. Det finns en större öppenhet kring de här frågorna än tidigare. I dag är det fler som vågar tala öppet om sina psykiska problem.
Depression är en folksjukdom som drabbar stora delar av befolkningen. Det är olyckligt att det är mer skambelagt att drabbas av depression än exempelvis benbrott.
Även om människor i dag inte känner samma rädsla inför att berätta för sin omgivning är det fortfarande en snårig process att få rätt hjälp.
Bland psykologer och psykoterapeuter är det en gammal sanning att patienterna ofta tar en omväg via en så kallad alternativ terapeut. Det kan finnas olika skäl till det. När man är svag och mår dåligt söker man efter halmstrån. Då kan det vara lätt att låta sig luras av storslagna löften om mirakelbehandlingar.
Vad är det då som står på spel? I bästa fall är det tid. Fördröjning av adekvat vård innebär ett onödigt lidande. I värsta fall förvärrar det problemen. Att råka i händerna på en oseriös aktör kan få ödesdigra konsekvenser för individen. Tyvärr finns det gott om oseriösa terapeuter som utnyttjar utsatta människors godtrogenhet.
Den krassa sanningen är att de som är i behov av psykoterapi tvingas vara aktiva konsumenter. Dels är det ett stort problem att inte lagstiftningen har ett starkare skydd för patienten. Det är orimligt att vem som helst kan utge sig för att vara terapeut. Bara titlarna legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut är skyddade. Dels är det mycket slumpen som avgör vilken vård som är tillgänglig hos landstingen.
Alldeles uppenbart krävs en hårdare lagstiftning. Samtidigt går det inte att blunda för tillgänglighetsproblemen i den offentliga vården. I Sverige har vi varit relativt sena med att röra oss mot en situation där det ställs krav på att metoderna är förankrade i forskning.
Mångfalden av olika terapeutiska inriktningar hos psykologer och psykoterapeuter kan ses som en styrka. Samtidigt måste mångfalden alltid vara underordnad patientsäkerheten. Det är centralt att våra politiker ser till så att samma krav ställs på psykiatrin som den övriga vården. Det gäller för övrigt också utbildningspolitiken. I dag är det bara en psykologutbildning (Karolinska institutet) som har som inriktning att utbilda sina studenter i arbetsverktyg som är bevisat effektiva och evidensbaserade.
Under alla omständigheter är det patientens rätt till vård av god kvalitet som ska stå i centrum.