Terror i Moskva
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men de uppgifter som hittills kommit fram tyder på att den officiella förklaringen mycket väl kan vara den riktiga. I så fall kan det också vara riktigt att bomben exploderade utanför hotell National av misstag och att det verkliga målet för de två självmordsbombarna var duman, som bara ligger ett par hundra meter från explosionsplatsen.
Situationens logik talar givetvis för att Moskvas och Rysslands styrande poängterar allt som tyder på att attentatet var ett terroristdåd — om inte annat så för att ge ytterligare argument för den maktställning som säkerhetstjänsten tillskansat sig i dagens Ryssland. Men tjetjenska terrorister har utfört flera självmordsattentat både i den ryska huvudstaden och i andra delar av landet, senast i fredags då över 40 personer dödades när ett tåg sprängdes i den sydryska Stravropolregionen. Att attackera duman kort efter det val som ytterligare stärkt de nationalistiska och auktoritära krafterna i Ryssland har säkerligen en viss logik för terrorismens organisatörer.
President Putin och dennes anhängare ser attentatet som en bekräftelse på att ingen uppgörelse är möjlig med de tjetjenska separatisterna. De framställer gärna Ryssland som engagerat i en kamp mot terrorism som i princip inte skiljer sig från den som USA ser sig tvingat att utkämpa efter den 11 september.
Men kriget i Tjetjenien har pågått i över tio år och har sina rötter i Rysslands och Sovjetunionens egen historia. Norra Kaukasus införlivades inte med det ryska imperiet förrän under 1800-talet och då efter segt motstånd från lokalbefolkningen. Den största folkgruppen i området var och är tjetjenerna, som under andra världskriget deporterades på Stalins order till Centralasien.
De fick återvända efter Stalins död men önskan att slippa ifrån den ryska överhögheten har knappast blivit svagare.
Den ryska krigföringen mot olika tjetjenska krigsherrar har blivit en allt djupare moralisk katastrof och stödet för de ledare som Moskva tillsatt är ytterligt svagt. Terrorn mot ryska mål skulle säkert inte upphöra i ett slag om Kreml valde att försöka förhandla med de sansade tjetjenska ledare som ännu finns.
Men den strategi som den ryska ledningen nu följer kan inte leda till framgång.