Den senaste veckan har spekulationerna om Göran Hägglunds framtid som Kristdemokraternas partiledare satt fart igen. Besvikelsen inom partiet över att Hägglund tycks vara mer lojal mot alliansen än mot barn, unga, sjuka och pensionärer är uppenbar. Fredagens utspel om förändringar i sjukförsäkringen kommer knappast räcka för att gjuta olja på vågorna. Så sent som i somras omvaldes Göran Hägglund av ett enigt riksting. Men stödet för honom var inte självklart. Han fick kämpa för rikstingets fortsatta förtroende.
Sommarens omval gav honom i realiteten endast ett halvårs frist. I januari kommer Kristdemokraterna att hålla ett miniriksting. Frågan är om Hägglund kommer att kvarstå som partiledare efter det. Den senaste veckans händelser, som snarare fyllt på kritikerleden än tunnat ut dem, tyder på att hans dagar kan vara räknade.
Kritikerna ifrågasätter om Hägglund har förmågan att vända partiets vikande opinionssiffror. Om han förmår bli vassare och sticka ut med sitt budskap och inte bara framstå som representanten för det minsta och svagaste partiet i alliansen.
Kritiken mot Hägglund har sina poänger. Kristdemokraterna är alliansens ytterparti på högerkanten ? det förpliktigar partiet att sticka ut med sitt budskap. Något som Hägglund uppenbarligen inte har lyckats med den sista tiden. Samtidigt är det inte helt klart, inte ens i det egna leden, vilket budskap som partiet ska stå för. Det finns två klara falanger inom partiet ? den allmänborgerliga och den värdekonservativa, som långt ifrån är eniga om partiets profil. Som partiledare är det naturligtvis, den i grunden allmänborgerlige, Hägglunds plikt att vara neutral och överbrygga skillnaderna mellan falangerna. Men det är något som han inte alltid lyckats med. Många av de värdekonservativa Kristdemokraterna har exempelvis ännu inte förlåtit Hägglund för att han drev igenom rätten för utländska kvinnor att göra abort i Sverige.
Att Roland Utbult blev den förste riksdagsledamoten som öppet kräver Hägglunds avgång är inte förvånande. Som relativt nybliven kristdemokrat, som dessutom har blivit inkryssad i riksdagen har han få lojaliteter att upprätthålla inom partiet. Hans lojalitet ligger snarare hos sina väljare. Många av dem är konservativa med tydlig kristen värdegrund. Med andra ord är det personer som länge har varit öppet kritiska mot Hägglunds partiledarskap
Det återstår att se ifall fler och i sammanhanget tyngre kristdemokrater kommer att ansluta sig till Utbults krav. Men när bollen väl satts i rullning är den svår att stoppa.