Det är mycket lätt att känna obehag inför Presstödsnämndens beslut att ge bidrag till tidningen Nationell i dag, utgiven av det öppet rasistiska partiet Nationaldemokraterna. Men Presstödsnämnden har inte rätt att göra några bedömningar av de sökande tidningarnas politiska linje. Det som gäller är strikt formella kriterier - i första hand att tidningen utges regelbundet och har en viss upplaga. Detta är också orsaken till att presstöd samtidigt kan utgå till ett antal revolutionära kommunistiska tidningar vilkas budskap de allra flesta i vårt land känner sig djupt främmande för.
Att det är på det sättet hänger ytterst samman med den grundläggande principen för svensk tryckfrihet. Det krävs inga tillstånd från någon myndighet för att starta och utge en tidning och ingen myndighet har rätt att i förväg granska vad som ska tryckas. Åtal för tryckfrihetsbrott kan bara väckas efter publiceringen och kan aldrig handla om den politiska tendensen i allmänhet utan förutsätter specifika handlingar som förtal, uppvigling, hets mot folkgrupp, olaga hot, övergrepp i rättssak med mera.
Presstödet tillkom med motivet att skydda mångfalden i pressen genom att kompensera tidningar med mindre spridning för deras lägre annonsinkomster. I praktiken handlade det om att ett par partier - S och C - ville försäkra sig om fortsatt representation i pressen. Detta var under den tid när tidningar och politiska partier stod varandra mycket närmare än nu.
Effekten av presstödet kan i hög grad ifrågasättas. Tidningsdöden stod inte att hejda och de socialdemokratiska tidningar som finns kvar samarbetar ofta nära med sina lokala borgerliga konkurrenter. Däremot har stödet öppnat möjligheter att nyetablera tidningar. Som framgår av ett debattinlägg av den avhoppade ledamoten av Presstödsnämnden, Martin Ahlquist, som i går fanns i Dagens Nyheter så har också presstödsreglerna öppnat dörren för en del entreprenörer att dra in pengar genom att "dubblera" de tidningar de ger ut.
UNT har flera gånger argumenterat för att systemet med presstöd stegvis bör avvecklas. Men så länge systemet består är det svårt att konstruera regler som utesluter extremisttidningar utan att samtidigt leda till andra problem. Martin Ahlquist föreslår att man ska införa en sorts motsvarighet till de regler som gäller för Sveriges Television och Sveriges Radio som i enlighet med sina sändningstillstånd inte får ge utrymme för rasism eller andra gruppfördomar.
Men det bör man akta sig noga för. Tummar man på distinktionen mellan public service- bolag och fristående medieföretag kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. En annan möjlighet som har nämnts är att överväga en regel om att domar för vissa tryckfrihetsbrott, om de vunnit laga kraft, tillfälligt skulle kunna diskvalificera en sökande tidning. Men då skulle alla tidningar löpa samma risk, oavsett utgivare. Om tryckfriheten gäller alla så måste detsamma också gälla för presstödsreglerna.