Tidsfrist och armbågsrum för Saab
Trollhättan förlorade, inte helt oväntat, tillverkningen av General Motors nya mellanklassbilar till Rüsselsheim i Tyskland. Men Saab och Trollhättan vann fem års respit, får fortsätta sin produktion av andra Saab-bilar och av GeneralMotors prestigebil Cadillac. Det ger vissa utvecklingsmöjligheter.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Känslorna i Trollhättan är naturligtvis blandade efter gårdagens, tämligen väntade, besked. Att få tillverka de nya mellanklassbilarna Saab 9-3 och Opel Vectra från år 2008 hade närmast garanterat en stabilt större volym tillverkade bilar än vad som nu blir fallet. Mot det skall ställas att man fått respekt för sitt arbete från General Motors högsta ledning, att biltillverkningen fortsätter och att nedragningar utöver dem som redan beslutats inte är aktuella på åtminstone fem år. Det finns faktiskt armbågsrum för att bygga för framtiden.
På kort sikt är detta inte alls illa. Saabchefen Peter Augustsson har ju alldeles rätt i sitt påpekande att det är ytterst få bilfabriker som har så långsiktiga garantier för sin verksamhet.
Men det konstaterandet måste omedelbart nyanseras, eftersom inga garantier av detta slag kan vara villkorslösa. De kan naturligtvis bara gälla under förutsättning av att den som utfärdar dem har råd att infria dem. Ett företag som förföljs av dåliga resultat och rent av riskerar att hamna på obestånd är givetvis i en sitution där allting måste omprövas, inklusive "heliga" löften och "långsiktiga" garantier.
General Motors är kanske inte i det läget än. Men faktum är att företaget gått och går rätt knackigt och frågan är hur länge den trenden kan hålla i sig innan det kan bli aktuellt med nya åtstramningar och omstruktureringar. Så det är för tidigt att blåsa faran över för Saab i Trollhättan.
Exakt hur framtiden blir för bilindustrin kan naturligtvis ingen veta. Men vad man tämligen säkert kan fastslå är att konkurrensen kommer att öka. Volvo och Saab har i och för sig visat att Sverige ligger mycket långt framme.
Men snart kommer nya länder i Östeuropa och Asien, Kina inte minst, att konkurrera allt hårdare. Deras kostnadsläge är, och kommer rätt länge att förbli, avsevärt mycket lägre än vårt. Hur länge kan vi väga upp det med hjälp av bättre kvalitet?
Näringsminister Thomas Östros meddelade i går att det s k Trollhättepaketet, infrastruktursatsningar på bättre kommunikationer till och från Trollhättan för i storleksordningen tio miljarder kronor, kommer att genomföras.
Det är mot bakgrund av det faktiska konkurrensläge som Trollhättan står inför ett riktigt beslut. Dessa satsningar borde i själva verket ha gjorts för länge sedan.
En del kommentarer snuddar vid ett perspektiv som bör avvisas, nämligen att det i någon mening skulle vara önskvärt att "frysa bilden", att hejda strukturomvandlingen som obestridligen slår så hårt mot dem den drabbar.
Men det är ohållbart. Företag måste kunna agera rationellt på marknaden och flytta sin produktion dit där den blir så effektiv, billig och konkurrenskraftig som möjligt. För konsumenterna innebär det i slutänden bättre och billigare produkter.
Alternativet, att "frysa bilden", innebär först stagnation, sedan tillbakagång och i slutänden den negativa effekten av strukturomvandlingen, nämligen de utslagna arbetsplatserna — utan den positiva följden, nämligen ny konkurrenskraftig och välståndsalstrande produktion.
Trenden sedan flera decennier är ju att de traditionella industriarbetena blir allt färre medan tjänstesektorn växer — och redan nu är större i antal anställda än industrin.
Strukturomvandlingen bör i stället mötas med åtgärder som skapar en gynnsam miljö för nyföretagande. Att som regeringen av grumliga ideologiska skäl försvåra för privata vårdföretag, som verkar i en uppenbar tillväxtbransch, är förstås rent stolligt.