De senaste decenniernas framgångsrika presidentkandidater har några saker gemensamt. Bill Clinton, George W Bush och Barack Obama har alla varit karismatiska personligheter med brett stöd i de egna leden. Deras vicepresidenter har valts i egenskap av luttrade praktiker. Vicepresidenterna har kompletterat presidentkandidaterna med erfarenhet och stöd i avgörande delstater. Forskningen ger inga övertygande bevis på att vicepresidenter är särskilt avgörande på valdagen, men en valsedel som balanseras på det sättet tycks tilltalande.
Läget för John McCain var annorlunda inför valet 2008. McCain var själv en nationellt bekant och erfaren republikansk senator. Men han behövde en fräsch parhäst som kunde överbrygga det växande missnöjet på partiets högerkant. Det blev Alaskaguvernören Sarah Palin. Men när det kom till kritan blev Palins bidrag i stället en rad genanta uttalanden som skrämde väljarna.
Har Romney gjort om McCains misstag? Paul Ryan har efter sina snart 13 år i kongressens representanthus en meritlista som tilltalar en smal, radikal del av det republikanska partiet. Inte ens den tidigare Bushadministrationen ville förknippas med Ryans linje i budgetutskottet. Nu verkar det som att det republikanska partiet och Ryan mötts någonstans i mitten av reformaxeln. Paul Ryan har gjort sig ett namn på ett nytt budgetreformförslag. I uppmjukad form har det kommit att accepteras av partiet och Mitt Romney.
Det är med andra ord ett mer beprövat kort än Sarah Palin som anslutit till Romneys kampanj. Men Romneys val av Paul Ryan är ett utslag av samma svaghet som McCain brottades med: misstro från högerflygeln. Med Paul Ryan hoppas Romneykampanjen signalera att man verkligen står för den grundmurade budgetskärarpolitik som efterfrågas.
Romney kan komma att betala ett högt pris för det. Risken är stor att en stark profil överskuggar Romneys person. Kampanjen riskerar att få det svårt att föra fram ett sammanhållet budskap.
För president Barack Obama innebär valet av Paul Ryan ett gynnsamt läge att fortsätta utmåla Mitt Romney som en radikal kandidat vars politik slår mot medelklassen. Striden om mittenväljarna ser därför ut att falla ut till Obamas fördel. Det är ett välbehövligt trumfkort för Obama, som trots övertag i opinionsmätningar har problem att engagera de gräsrötter som lyfte hans kampanj förra valet.
Många av Obamas väljare ser med rätta tillbaka på de senaste fyra åren med missmod. Hans löften har inte motsvarats av insatsen som president. Men inför utsikterna av en regering ledd av Mitt Romney och Paul Ryan finns det starkare skäl för amerikanerna att återvälja Obama.